Om Svenska Marathonsällskapet
2016-01-26

 

 

 

 

 

Svenska Marathonsällskapet 50 år 1952 – 2002del 1 av 3 

Historik över de gångna 50 åren

sammanställd av Åke Lutner

 

   
   

Några ord om Åke (1947-2007)
När Sällskapet 2002 fyllde 50 år skrev Åke på sin skrivmaskin ihop en historik på c:a 120 A4-sidor, som sedan omarbetades till en CD-skiva. Lika många sidor skrev han på samma sätt om ”Svensk Marathon–löpning 100 år”, som även den blev en CD. I Marathonlöparen har han skrivit historik över OS, VM, EM och SM på maraton genom tiderna, sammanställningar som blivit mycket uppskattade av våra medlemmar

Som idrottsman är väl Åke mest känd för sin seger i Stockholm Extra Marathon 1982 på 2.37.05. Två år senare förbättrade han sitt personrekord till 2.35.35 i Östgötamaran. Om inte ständiga höft- och hälseneproblem hindrat honom hade han säkerligen kunnat åstadkomma betydligt bättre resultat. Åke var en renlevnadsman, vegan, och lärde sig mycket om hälsokost av Erik Östbye redan i slutet av 60-talet.
 

Åke var med i Solvikingarna

 

 

 
   
 
 
   
 

 

Förord

 

Föregångare 

Den första skriftliga sammanfattningen av Sällskapets historia gjorde Tony Bristow till 25-årsjubileet 1977. Hela nummer 41 av medlemstidningen upptogs av denna händelserika historia fördelat på 9 sidor text och 3 på statistik. Historieskrivningen baserades på studium av gamla protokoll, verksamhetsberättelser och andra dokument. Därefter fortsatte Tony dokumentationen, och nummer 118 av Marathonlöparen 1992 blev ett stort jubileumsnummer på 36 sidor om de 40 åren.

 

Till 50-års jubileumet 

är det dags för ny historieskrivning av ny författare som egentligen är en utomstående betraktare, dock mångårig medlem, som aldrig suttit i Sällskapets styrelse eller har varit tävlingsledare och kontaktombud förutom alla andra brister. Trots dessa tillkortakommanden tog han sig tid, när inga mer insiktsfulla styrelseledamöter hade det, att berätta och dokumentera den halvsekel långa historien som är en väsentlig del av den svenska maratonhistorien. Därmed är den avslutande del 2 i statistik- och historieprojektet färdigskriven.

 

Skriften 

har en textdel och en statistikdel, men gränserna är inte dogmatiskt bundna utan flyter över ibland beroende på omständigheterna. Den är kronologisk och skriven i ’år för år’-form för att kunna avgränsa och tydliggöra innehållet genom att relativt jordnära beskriva centrala händelser i sällskapet. Vad gäller statistikon flyger den långt utanför möteslokaler till kontaktombud runt landet och till svenska maratonlopp från norr till söder. Dessutom kryddat med Sveriges mesta maratonlöpare och mängdrekordens utveckling och en del annat. Hur i Herrans namn skriver man en "heltäckande" historia om sällskapet egentligen? Det var ambitionen, men han hade ju bara 5 veckor på sig.

 

Källor 

Tidningen Marathonlöparen och speciellt Tony Bristows 40-årsskrift har varit källor. Dessutom ett brev från 92-årige Sven Sjölander i februari i år, från Olle Wallin en resumé över hans liv och en 25årsskrift om Stockholms Maratonklubb. För sammanställningen över Sveriges mesta maratonlöpare har K-G Nyströms skrift "VI SOM SPRINGER" (med smärre komp1 och rättelser) kommit till användning.

 

Trots alla dessa källor  

blev inte föreliggande skrift riktigt komplett på grund av brister i källmaterialet och i avsaknad av detsamma för åren 1952-1967 som inte kom mig tillhanda. Dessutom skall inte uteslutas bristande ambitioner hos hävdatecknaren själv.

 

Kompletteringar behövs det som antytts och säkert också rättelser av olika slag och ingen statistikdetalj är för liten och obetydlig för att den inte skall vara korrekt; därför är NI alla välkomna med bidragen till:

 

Göteborg den 19 mars 2002

 

Åke Lutner

Smörslottsgatan 8-305

416 77 GÖTEBORG

Tel 031-21 52 02

 

Överfört Till Datamedia:
Jan Ternhag


 

Svenska Marathonsällskapet 1952 - 50 År - 2002

 

Inledning 

Har någon händelsevis hört talas om Diskussällskapet, Hundrameterssällskapet, Längdhoppsällskapet, Tyngdlyftningssällskapet, Bordtennissällskapet eller någon annan tävlingsidrottsgren med efterleden "Sällskapet" i sitt namn? Nja, det skulle väl i så fall vara Cykelsällskapet; men de företräder knappast tävlingsidrott. Maratonlöpning är alltså en udda mänsklig aktivitet som inte har så mycket gemensamt med övriga friidrottsgrenar och alls inte med andra sportsliga mödor mer än att det är nyttigt, långt och ansträngande. Dessutom är det endast vi inom maratonskrået som har "monopol" på namnet "marathon" (som skall stavas utan h, -, eftersom vi bor i Sverige!) som associerar till mytologi och historiska hjältedåd. Då är det inte alls konstigt att maratonlöparna känner sig som särlingar, som bäst själva kan företräda sina intressen, och slår sina kloka huvuden ihop och bildar en intresseförening, som blev en unik kamratförening som överlevt alla svårigheter och om några dagar firar sitt 50-års jubileum.

 

Under de gångna femtio aren har givetvis mycket hänt, många beslut fattats, och Sällskapets verksamhet har utvecklats och fått nya dimensioner allteftersom maratonlöpningen förändrats och blivit mer omfattande med exempelvis flera maratonlopp i Sverige.

 

Dock är den röda tråden oavbruten genom Sällskapets historia; att popularisera grenen från att uppmuntra "den breda massan" till att försöka få fram löpare med- kapacitet att konkurrera i internationella mästerskap. Alltså; att göra grenen till en folksport och uppmuntra alla fullföljande med olika prestationsutmärkelser.

 

Men hur var det egentligen? Var inte sällskapet i början en tummelplats för gamla övervintrade maratonlöpare med en pompös makthavare i spetsen som flankerades av eleganta herrar i kritrandiga kostymer med cigarr i mungipan? Detta frågar sig kanske yngre medlemmarna som inte är så bevandrade i historien. Nej, så var det inte.

 

1950-talet 

Eftersom maratongrenen under flera år varit nonchalerade av media, och att rekryteringen av förmågor över 22 år var ungefär lika svår som att Sverige någon gång skulle vinna fotbolls-VM, bestämde sig ett antal entusiaster för att blåsa liv och väcka den björn som sover. Det var ett kompisgäng av f d maratonlöpare boende i Stockholm som diskuterade, planerade och till slut samlades den 22 mars 1952 och stiftade Svenska Marathonsällskapet. Axel Öhrbom valdes till ordförande och Axel Hedenstål till sekreterare. Övriga styrelseledamöter blev Oscar Björk, Hjalmar Dahlberg, Edvin Eskilsson, Gustav Falk och Sven Strandberg.

 

En förening för aktiva och f d maratonlöpare- Syftet med sällskapet var enl de ursprungliga stadgarna:

ü       att verka för sammanslutning av svenska maratonlöpare

ü       att värna sagda kårs anseende och idrottsliga intressen

ü       att söka blåsa nytt liv i och popularisera maratonlöpning i Sverige;

ü       att utdela sitt märke till var och en som fullbordar ett maraton lopp på allmän tävlan:

ü       att medels detta märke ge maratonlöpare ett emblem som endast får bäras av kvalificerade maratonlöpare.

 

Det första året, 1952, kunde inte bli mera lyckosamt ur PR-synpunkt. Då tog Gustaf Jansson OS-brons och Valter Nyström gjorde världssensation på 10000 m, tack vare maratonträning. Han belönades med Svenska Dagbladets Guldmedalj.

 

Visserligen låg medelåldern på styrelseledamöterna på c:a 57 år, men entusiasm känner knappast några ålderskrämpor. Vid jämna födelsedagar brukade de uppvakta varandra med blommor som t ex på Axel Öhrboms 60 årsdag. vid årsmötet 1953 godkändes att "styrelsen tillåtit sig för sällskapets räkning uppvakta jubilaren med för tjugotvå kronor tjusiga blommor."

 

Styrelsen brukade samlas en gång per år vid Humlegården och årsmötesprotokollet daterat 29 mars berättar att "efter årsmötet samlades de flesta deltagarna till en subskriberad middag där pojklynnet fick fritt spelrum och tid skruvades tillbaka så där ett trettiotal år.

 

Styrelsen var oförändrad under flera år med undantaget att Gösta Lindberg invaldes 1954 "nyvald efter Edvin Eskilsson som uteblivit från årsmötet av okänd anledning."

 

Under de första åren var det viktigaste arbetet att ta fram sällskapets nål som skulle tilldelas alla som fullföljde ett maratonlopp. Vad "alla" står för eller vilken tid som krävdes för att erövra nålen framgår inte.

 

När stadgarna reviderades tjugo år senare infördes bestämmelsen att nålen endast skulle tilldelas medlem i sällskapet. Men redan år 1964 beslutade styrelsen att tidsbegränsningen för nålen skulle var 3:30, men att undantag från regeln kan göras.

 

EKONOMI 

Tävlingsaktiva maratonlöpare behövde inte betala medlemsavgift, men för övriga medlemmar var den 10 kronor. Verksamhetsberättelsen för 1954-1955 berättar:

 

Under arbetsåret har 18 nya medlemmar tillkommit, varav 17 äro aktiva maratonlöpare. Hela medlemsantalet utgjorde den 31 mars 1955 42 stycken.

 

Samtidigt rapporterades att sällskapets ekonomiska ställning är ännu icke tillfredsställande ordnad. De utgifter som under året varit förknippade med sällskapets verksamhet har huvudsakligen beskrivits av ordföranden, varför styrelsen ej heller i år anser sig kunna förelägga årsmötet någon revisionsberättelse. Styrelsen vill framhålla, att sllskapet fyllt sin uppgift i och med att det funnits till och vi hoppas, med medlemmarnas hjälp, kunna föra det vidare till båtnad för långdistanslöpning i Sverige och till glädje för medlemmarna.

 

Eftersom SM var det enda maratonloppet under den tiden, ansåg sällskapet det viktigt att få till stånd ytterligare maratonlopp. Sagt och gjort; Axel Öhrbom överlämnade till Sällskapet en dyrbar silverpokal som skulle uppställas som vandringspris i någon årlig återkommande nationell tävling i Stockholm. Styrelseprotokollen berättar att underhandlingar upptagits bl a med Fredrikshofs IF, men det skulle ta flera år innan förhoppningarna förverkligades.

 

Vid slutet av arbetsåret 1956-1957 hade medlemsantalet ökat till 63 medlemmar och styrelsen kunde i sin årsberättelse konstatera:

att förståelsen för sällskapets arbete har mer och mer blivit omvittnat och kanske vi kunna konstatera att sällskapet efter de första 5 åren av sin tillvaro i det närmaste trampat ut barnskorna. Det skulle betyda att vi med medlemmarnas bistånd skulle vara mogna för större och skönare uppgifter.

 

Dock hade det inte skapats något riktigt ekonomiskt underlag för sällskapets verksamhet. Vid årsmötet 1957 rapporterades det att sällskapets sammanlagda förlust under de första fem åren varit c:a 1000 kr, men att Axel Öhrbom helt avskrivit sin fordran och efterskänkt denna summa.

 

Det framgår faktiskt av protokollen att flera medlemmar ofta skänkte pengar och andra gåvor under denna period.

 

Trots förlusten beslöt årsmötet 1957 på förslag av Hjalmar Dahlberg att sänka årsavgiften till 5 kr med motiveringen att så få medlemmar förmått erlägga den höga avgiften. Det ansågs bättre an sänka avgiften och i stället se till att så många flera verkligen erlägger den.

 

I årsberättelsen för 1958-1959 anmälde styrelsen att sällskapets ekonomiska ställning är god.

 

Men den i 1957 förväntade utökningen av sällskapets verksamhet lät vänta på sig. Under åren 1958-1959 invaldes endast två nya medlemmar, Sven Sjölander och Alan Scott. Förhandlingarna angående arrangerandet av sällskapets tilltänkta maratonlopp förblev strandade, med följd att det sedan flera år tillbaka av Axel Öhrbom uppsatta vandringspriset fortfarande var oanvänt.

 

1960-talet 

Vid slutet av verksamhetsåret 1961-1962 hade medlemsantalet ytterligare ökat till 86. Under året blev äntligen maratonloppet av uti Liljansskogen med start och mål på Stockholms stadion. Priset som donerats av Axel Öhrbom kom till nytta.

 

Segrare blev Arnold Vaide, IFK Halmstad. Det fastställdes att priset skulle tävlas om under en 4-årsperiod 1961-1964 och den slutliga innehavaren skulle bli den idrottsman som med 3 års bästa placeringar når sammanlagt lägsta poängtalet.

 

En månad efter den första tävlingen avled Axel Öhrbom, initiativtagaren, stiftaren och ordföranden. Den första epoken i sällskapets historia var slut.

 

År 1962 utsågs Birger Bergvall, ledamot av SFIF: s styrelse, till ny ordförande i sällskapet. Birger var inte maratonlöpare men var en av stöttepelarna åt idén till Förbundsmaran på Stadion. Dessutom blev han sällskapets första hedersmedlem.

 

Under Birger Bergvalls ledning undergick sällskapet en förnyelse med bl a en omarbetning av stadgarna. De nya stadgarna godkändes av årsmötet den 8 april 1962. I dessa stod att Sällskapet hade till ändamål

 

... att verka för sammanslutning av maratonlöpare inom landet, samt att efter bästa förmåga stödja och verka för långdistanslöpnings utbredning i Sverige.

 

Nu tvingades även aktiva löpare betala en årsavgift med lägst kronor fem( 5 kr). För övriga medlemmar lägst 10 kr.

 

Diplom 

En ny utmärkelse instiftades 1962: Sällskapets diplom, som skulle utdelas

 

... till förtjänta medlemmar och till utomstående som på föredömligt sätt gynnat sällskapet och dess intressen, samt till idrottsman som fullföljt minst fem maratonlopp.

 

Den första tryckningen av diplomen bekostades helt av dåvarande vice ordförande Oscar Björk; en man som var en pelare inom sällskapets 20 första år.

 

Så småningom fattades det viktiga beslutet att skilja mellan dessa två typer av förtjänstfulla insatser och två diplom skapades, nämligen för 5 st fullföljda maror och sällskapets Förtjänstdiplom.

Eftersom det inte fanns så många maratonlopp på den tiden, ansågs det som en prestation att fullfölja 5 st. När antalet maratonlopp började öka, väcktes ett förslag att införa kravet att de 5 lopp som diplomet avsåg skulle vara fördelade över minst två säsonger, men förslaget godkändes inte.

 

Under åren har sällskapets Förtjänstdiplom tilldelats inte bara till medlemmar som har offrat tid i styrelsen utan även klubbar och entusiaster runt landet som genom att arrangera lopp eller genom personliga insatser har främjat långlöpning i Sverige.

 

Tygmärke med sällskapets emblem

År 1963 lade Thor Freid fram ett förslag till ett tygmärke med sällskapets emblem som av de aktiva kunde fästas på träningsoveraller och dylikt. Detta märke som är ett utav de vackraste man kan få se, är också oerhört populärt bland oss maratonlöpare, och jag vet att alla bär märket med stolthet!

 

Det skulle dock dröja flera år innan detta tygmärke blev verklighet. Då bordlades frågan av styrelsen som fann förslaget "tämligen ogenomförbart med hänsyn till kostnaden." Numera är detta tygmärke det synliga beviset på medlemskap i denna kamratförening.

 

Vid årsmötet 1963 infann sig endast två medlemmar förutom styrelsen - den gamle , men ständigt ungdomlige och spänstige maratonkämpen från 20-talet, tiofaldige svenske mästaren Gustav Kinn och den 25-årige Per-Inge Johansson. Denne yngling skulle om några år bli sällskapets nästa ordförande.

 

Sverige fick ytterligare ett årligt maratonlopp i början av 60-talet: LUGI-maraton i Lund. Per-Inge hade vunnit loppet 1962. År 1964 hade Lars Strand vid Förbundsmaran erövrat Axel Öhrboms pris till arv och ego.

 

Under slutet av detta år var medlemsantalet 94 st, efter det att flera namn avförts från medlemskartoteket på grund av bristande betalningsförmåga. Dock flöt gåvor in från generösa medlemmar och ur ett styrelseprotokoll kan man läsa:

 

Vi kunna också i likhet med föregående år konstatera att minnesgodheten hos generösa medlemmar inte avtagit. Styrelsen framför ett varmt tack till alla minnesgoda och intresserade medlemmar för värdefullt stöd och förtroende, och uttalar förhoppningen att den nya styrelsen skall komma att åtnjuta samma värdefulla förmåner.

 

I mitten av 60-talet avled Birger Bergvall, som på ett föredömligt sätt både inom och utom sällskapet arbetade till fromma för långdistanslöpning och för sällskapets verksamhet och vidare utveckling. Samtidigt aviserade Axel Hedenstål, som varit sekreterare och kassaförvaltare från starten, att han var tvungen att avsäga sig sina uppdrag. Han hade gjort en enorm insats för sällskapet och var en pelare som lade grunden för sällskapets vidare stabilitet. Nej, Axel glömdes inte bort på sin 90 årsdag år 1991 då han av Sällskapet uppvaktades med blommor.

 

Generationsväxling 

Efter Bergvalls frånfälle tog Per-Inge Johansson hand om ordförandeklubban och behöll den i tre år. Medlemmar fäll bort, nya tillkom. Så småningom märktes en generationsväxling inte bara i styrelsen utan även inom medlemskåren. Förbindelselänken mellan den gamla och den nya generationen var Oscar Björk, som fortsatte stötta sällskapet och svensk maratonlöpning. Den minnesgode kanske minns att han blev svensk maratonmästare 1916 tävlande för Södermalms IK, och var alltså söderkis. Det var dock inte en annan eldsjäl, Gustav Kinn, som var sällskapets revisor från början av 60-talet tills Jan Lind avlöste honom 1971. Gustav tog hem 10 st SM-maror.

 

Tack vare Per-Inge Johansson blev Olle Wallin intresserad av långdistanslöpning och medlem i sällskapet 1961. Det resulterade i att Olle tog initiativ till första Vintermaran 1963 som egentligen var ett KM för Fredrikshof, d v s Olles klubb. I och med att Vintermaran var årets sista tävling var det ett ypperligt tillfälle för banlöpare, orienterare och andra konditionsidrottare att testa sträckan. Alltfler yngre förmågor tog tillvara tillfället och fick med sig många fler och motionslöpning, långdistanslöpning och maratonlöpning ökade i popularitet under hela 60-talet. Det var inte så farligt att springa marathon; åtminstone inte på beskedliga tider. Nya maratonlopp arrangerades och Vintermaran blev ett självklart avslut på säsongen.

 

Det ökade antalet maratonlöpare medförde problem för de få stackare inom sällskapet ... (I motsats till tidigare lade de nuvarande löparna "aldrig" skorna på hyllan). Det stod klart att man måste rucka på bestämmelserna för medlemskap, om sällskapet skulle få den hjälp av ledare som inte har den formella medlemskvalifikationen att ha fullföljt ett maratonlopp. Generositet sägs ju vara en dygd som kommer alla till godo, och så blev det.

 

Efter att Olle under flera år gått på sparlåga brände det till och 1966 blev han styrelseledamot i sällskapet. Därefter brann elden allt hetare och Olle tog på sig en massa möjliga och omöjliga uppgifter för att göra sin insats för utvecklandet av svensk maratonlöpning. När Per-Inge abdikerade skötte Olle praktiskt taget hela sällskapets verksamhet ensam. Ekonomin var konstant usel och "Maraton-Olle" vädjade till oss medlemmar om en slant i varje nummer av Marathonlöparen. Det är väl egentligen bara Olle själv som vet hur mycket pengar han tvingats punga ut med själv för att hålla sällskapet vid liv och om möjligt utveckla det. Därefter skulle aldrig elden slockna...

 

Rooney Magnusson var styrelseledamot 1967 i sällskapet, och han intresserade sig mest för statistiken. Här följer ett smakprov på hans insats:

 

01 - Sveriges bästa maraton t.o.m. 1967, 58 st löpare under 2:40

 

Namn

Klubb

År

Tid

 

Namn

Klubb

År

Tid

E Östbye

örgryte

67

2.20.12

 

S Svensson

Sandvik

63

2.33.43

T Nilsson

Halmstad

56

2.22.05

 

U Andersson

Bromöll

66

2.34.07

B Johansson

örgryte

65

2.24.26

 

O Larsson

Sollefå

48

2.34.07

E Nyberg

örgryte

57

2.25.08

 

A Hansson

Tjelvar

65

2.35.11

L Strandberg

Boo IF

67

2.25.01

 

A Andersson

Halmsta

60

2.35.25

A Vaide

Halmstad

60

2.25.30

 

A Melin

Selånge

48

2.35.41

E Bergqkvist

Sthlm Stu

67

2.25.43

 

B Nordqvist

GÖtaver

65

2.36.02

W Berggren

Lidköping

67

2.25.45

 

P Johansson

Sundsva

64

2.36.04

G Jansson

Viking

52

2.26.07

 

A Blomberg

Brännan

66

2.36.24

G Edberg

Tierp

67

2.26.19

 

R Lindgren

Ymer

67

2.36.26

A Kimby

Tureberg

67

2.27.06

 

S Håkansson

Örebro

45

2.36.37

BRehnvall

IF Start

54

2.27.42

 

S Olsson

Köla

58

2.36.58

B Ekström

Hofors

67

2.27.42

 

KE Lindkvist

Hagen

67

2.37.24

P Fredriksson

Mälarhöj.

67

2.27.51

 

L Åkerman

StlmGod

67

2.37.31

B Nilsson

Mälarhöj.

60

2.28.00

 

B Lindblom

Skeninge

67

2.37.47

S Gustafsson

Täby

67

2.28.28

 

L Östbrant

Eskilstu

67

2.37.51

R Berglind

Södertälj

65

2.28.44

 

A Börjesson

Göteborg

57

2.38.05

T Lind

Fredrikho

65

2.29.51

 

R Lundgren

Mälarhö

65

2.38.10

G Johansson

Ludvika

67

2.30.28

 

H Palmé

FIF

35

2.38.12

K Jansson

Likenäs

54

2.30.49

 

E Söderstöm

Sala

49

2.38.13

L Strand

Linköping

56

2.30.57

 

V Nyström

Sandvike

52

2.38.17

GLeandersson

Östersund

48

2.31.12

 

POBengtsson

StlmStudenter

60

2.38.44

LKällberg

Mora

67

2.32.03

 

P Larsson

IK Pärla

60

2.38.49

G Lantz

Boo IF

67

2.32.24

 

U Gustafsson

Arboga

57

2.39.07

E Wallin

Tibro

63

2.32.35

 

E Jonsson

Dala-Flo

46

2.39.14

S Nordell

Sundbyber

67

2.32.43

 

B Karlsson

Hällefor

65

2.39.15

G östling

Gävle

52

2.32.48

 

R Gabrielson

Albio

67

2.39.26

H Norrström

Gävle

52

2.33.01

 

I Midelf

Linden

66

2.39.27

H Nilsson

IF Öörnen

67

2.33.34

 

 

 

 

 

H Björklund

Gustafs

64

2.33.39

 

 

 

 

 

 

1968 

Detta OS-år inleddes med att Per-Inge Johansson på våren startade en tidning, MARATHONLÖPAREN, som blev en viktig länk mellan svenska maratonlöpare. Detta då stencilerade informationshäfte innehöll tävlingsprogram, kost- och träningsråd, resultatlistor och statistik m m: Tidningen blev synnerligen uppskattat. I slutet på året tvingades tyvärr Per-Inge avsäga sig sitt ordförandeskap och engagemang på grund av studier. Han kunde dock glädja sig åt maratonlöpningens frammarsch med rekordet 122 fullföljande löpare och större bredd. Dessutom ett stigande medlemsantal till 187 st.

 

Förutom Per-Inge var det Olle Wallin, kassör, som var mest engagerad och omgavs i styrelsen med idel gamla kämpar som Erik Lundwall, Elis Hultgren, Erik From, Karl Karlsson, Stig Nordell och revisorerna Gustav Kinn och Erik Städe.

 

Eftersom sällskapets policy alltid varit att uppmuntra de aktiva med olika prestationspriser, så även detta år, med info till de nya löparna om t ex Marathonnålen ett sympatiskt nålmärke att sätta rockslaget i förgylld emalj och stolt visa uppvisa för vänner och bekanta att man sprungit maraton på under 3:30. Dessutom kunde erbjudas ett snyggt diplom för 5 genomförda maratonlopp som erhålles utan kostnad, när medlemsavgiften 5 kr är betald.

 

Åttonde Förbundsmaran i Liljansskogen med start och mål på Stockholms stadion den 8 juni arrangerades av sällskapet och SFIF. Av 33 anmälda startade 30 och 22 kom i mål med segrande Chris Wade på 2.26.26 före Erik Östbye med 2.28.33, trea överraskningen Bo Nordqvist, 2.29.59, som därmed var klar för NM i Reykjavik, fyra Sture Gustafsson på 2.32.35 före kämpen Walter Berggren (2.33.13). Det tävlades också om sällskapets poängpris, och alla under 2:30 erhöll pris i samband med kamratmåltiden. Banan lär ha varit synnerligen välmätt då en professor i mätteknik från KTH mätte den (enligt Lennart Julin).

 

För att uppehålla traditionen - Stockholmsloppet - arrangerade sällskapet och Fredrikshof (halvmara och 10 km) 27/10 runt Laduviken med samling vid Fiskartorpets friluftsgård. Säsongen avslutades som vanligt med Vintermaran, nu i Täby med 72 st startande och Chris Wade som segrade. (Se statistikdelen om Vintermaraton!)

 

1969 

Årsmötet hälls 9 mars i Vallentuna med 40-talet deltagare. Ny orförande blev Bertil Malmström, vice ordf. Elis Hultgren, sekreterare Alan Scott, kassör Olle Wallin, som också var redaktör för Marathonlöparen och tävlingsledare och den största eldsjälen. Övriga ledamöter: Per-Inge Johansson(1 år), Björn Larsson(1 år), Erik Lundwall(1 år). Klubbmästare: Konrad Hernelind. Adj.ledamot: Stig Moberg. Det fanns ett arbetsutskott med Bertil Malmström som ordförande som höll två sammanträden mot styrelsens tre. Dessutom repr. vid vardera två sammanträden angående Vällingbyloppet och Veteran VM i Skövde nästa år. Sällskapets tävlingar var: 1O km i Vallentuna 9 mars, Förbundsmaran 7 juni , Vällingbyloppet 31/8 och Vintermaran 6/12. Dessutom har Olle varit lagledare för 33 st deltagare vid Vet-VM i Köln 10 maj och tillsammans med Sune Hedman för ett tremannalag i Kosice 4/10, medan Bertil Malmström fick förtroendet för 2 man vid internationella maratonloppet i Prag.

 

Eftersom förbundet ämnade satsa mer på långdistans blev Sven Wahlberg förbundsman för maraton. Denne skulle fungera som kontaktman mellan förbundet och de aktiva maratonlöparna. Då behövdes det också hjälp ute i distrikten, och det var av den anledningen som distriktsombuden tillkom. (Se förteckningen i statistikdelen!).

 

Från att sällskapet tidigare mer varit en kamratklubb för mindre aktiva och äldre maratonlöpare, så blev det stora förändringar nu med satsningar på internationella tävlingar, speciellt veteran VM. Det blev ökad tävlingsverksamhet runt om i landet med lokalföreningen som arrangör. Sällskapets nya tävling, Vällingbyloppet 20km, med Konrad Hernelind som ansvarig i samarbete med Duvbo IK. Förutom de etablerade marorna i Lund, Klintehamn, Förbundsmaran, så tillkom nya lopp i Malmö Frisksportmara och Skänninge Marathon och i olika distrikt. Därmed kunde de första distriktsmästarna koras och den förste blev Gerhard Skånell för Norrbotten 14/5, den andre Åke Hansson i Klintehamn. Vidare för Västergötland Donald Rydh, Erik Östbye i Göteborg och stockholmarnas DM vann Chris Wade och östgötarnas av Per-Olov Antonsson Skeninge IK; utvandrad från Skellefteå för att återkomma så småningom.

 

Vad gäller Förbundsmarans poängtävling vanns den av Lars Strand, efter fyra år, år 1964. Efter årets tävling tog Erik Östbye hem vandringspriset för alltid - en silverskål skänkt av de "gamla" kämparna: Axel Hedenstål, Oscar Björk, Erik From, Gustav Kinn, C-G Karlsson som även ställde upp som funktionärer för nionde (9:e!) äret i rad - med poängsumman 17 efter att fått 4 poäng som trea. Trots två segrar i rad fick Chris Wade nöja sig med en andraplats och 12 poäng.

 

Eftersom sällskapet inte erhåller några kommunala- och statliga bidrag är ekonomin ett evigt problem; Olle vädjar dock till oss medlemmar om hjälp så alla mål kan realiseras. Året var ett första genombrott för maratongrenen, med ökat intresse och nya löpare. Dessutom ett stigande medlemstal som f n är 261(100 nya).

 

Styrelsen föreslog att ett standar för 25 st fullföljda maratonlopp skulle instiftas. Ny modell för medlemskortet och en höjning av årsavgiften till 10 kr. Medlem som går ur och vill återkomma måste betala 25 kr. De som inte har råd med 25 kr får betala 10 kr men får efter årsmötet räkna med eftertaxering.

 

1970 

Den stora händelsen var, Veteran VM i Skövde 17 maj med sällskapet som arrangör tillsammans med IF Hagen och IFK Skövde. I VVM-kommittén ingick Olle Wallin, Bertil Malmström och Alan Scott.

 

SFIF beslöt att läkarintyg måste uppvisas vid samtliga maratonlopp, trots att det inte finns riktlinjer hur en sådan undersökning skall gå till. Men dr Sten-Otto Liljedahl fick rycka in med ett enhetligt formulär och klara besked. Det korades även detta år DM-mästare som Agne Kimby (Stockholm), Sören Winge (Uppland), Orvar Nilsson(jämtland/Härjedalen), Erik Östbye(Göteborg), Sture Östling(Västergötland), Per-Olov Antonsson(Östergötland)j Karl-Magnus Bergh(Skåne), Åke Hansson(Gotland).

 

Årsmötesbeslut:

1) Höjning av medlemsavgift till 25 kr

2) Instiftande av Hedersstadgar. Krav på minst 25 fullföljda maratonlopp.

3) Ändrad bestämmelse angående diplomet. De 5 maratonlopp skall vara löpte under 2 år.

 

Nya i styrelsen blev Tony Bristow (sekreterare), Konrad Hernelind (adj.ledamot), suppleanter: Björn Larsson och Lennart Nyström och Jan Lind revisorsuppleant och Erik From (revisor) och förste dito: Gustav Kinn fortfarande trogen. En supporterklubb har bildats: Sture Hedman, Lennart Nyman och Sven Flogelin. Tidningen har förstärkts med Tony Bristow, Alan Scott, Sven Johansson och Reinhard Einars. Olle hade mycket att stå i och hade en hand i det mesta, inte minst den vidlyftiga korrespondens med löparvänner jorden runt och mottagare av allt fler skriftliga ansökningar av 25 maratonlopp. Även uppvaktandet av Gustav Kinn på hans 75-årsdag var stort. Annat att glädjas åt var att sällskapets s k ekonomilopp gick bra: Stensundsmaran 28/9, Vällingbyloppet 27/9, Vintermaran 22/11. Medlemsantalet höjdes under året från 350 till 402.

 

Årsberättelsen sammanfattar verksamheten med följande ord:

1970 års säsong har varit mycket framgångsrik för svensk maratonlöpning. Under året har 14 st maratonlopp arrangerats i Sverige, varav 7 st DM, och 267 st löpare har fullföljt maratondistansen. Av dessa var 84 st debutanter och, för första gången i Sverige, 3 st damer. Svensk maratonlöpning har varit representerad i åkta tävlingar utomlands, och Ulf Håkansson har blivit Nordisk Mästare. Med glädje konstaterar vi att vårt sällskap fortsätter att växa och vi hälsar alla nya maratonlöpare välkomna i denna kamratförening.

 

Tyvärr hade relationerna mellan Svenska Friidrottsförbundet och sällskapet tillfälligt försämrats och den under 60-talet traditionella Junimaraton med start och mål vid Stockholms Stadion hade uteblivit. I samarbete med andra föreningar arrangerades ett lopp i Stensund, Trosa, men ett fel uppstod och loppet blev Sveriges kortaste maratonlopp - ca 37 km !

 

1971 

Årsmötet hölls den 14 mars i Vallentuna med ett 30-tal medlemmar närvarande. Principen att varje ordförande skulle vara maratonlöpare frångicks denna gång med tanke på svårigheterna att hitta en värdig efterträdare till Bertil Malmström. Nu valdes dynamiske och elitistiske Kaj Sandell, och därmed förändrad inställning och organisation. Kaj var en känd ledargestalt i Enhörna och låg bakom dess löparframgångar på 70-talet.

 

Bland de viktigaste uppgifterna var att revidera stadgarna och att i detalj analysera sällskapets funktioner och målsättning. De närmaste åren blir viktiga för sällskapets framtid med anpassning av hela organisationen till det moderna idrottslivet.

 

Diplom för 5 fullföljda maratonlopp och standar för 25 lopp uppskattades av medlemmarna, men det var inte riktigt tillfredställande att bara uppmuntra till kvantitetprestationer. Nu diskuterades för uppmuntran till elitjäven kvalitetsutmärkelser löpare, som måste bli ett viktigt inslag i sällskapets verksamhet. Hela året var ett omtänkande och förändringsarbete administrativt, inte minst med tanke på och önskemål om ett omfattande medlemskartotek. Tidningen måste förändras och tryckas med, nya metoder och ingen kan begära att Tony Bristow i längden skall vara ensamredaktör och distrubiera den hemma från köksbordet. Under året kom följaktligen endast två nummer ut mot 5 under föregående år. Det är dock synd eftersom Marathonlöparen är den enda kontakt många medlemmar har med sällskapet. Däremot har styrelsen hållit flera protokollförda sammanträden, 8 mot 3 1970. Maratongrenen fortsätter att utvecklas och expandera i år med 80 debutanter. Det var inte bara snack på årsmötet. Gösta Andersson, SoIK Hellas; en av de första som erhöll förtjänstvimpeln - överlämnade en penninggåva på 1000 kr att av styrelsen användas som uppmuntran åt yngre maratonlöpare.

 

Stiftelsen Svenska Flaggan beslöt att tilldela sällskapet en fana. Denna fana överlämnades av HKH Kronprinsen vid den traditionella flaggfesten på Skansen den 6 juni och mottogs av Agne Kimby, Bertil Malmström och Axel Sundebrant som sällskapets representanter.

 

Efter det att Rooney Magnusson tröttnat på maratonstatistik, var det Olle Wallins ambition i Marathonlöparen från slutet av 60-talet att fortlöpande sammanställa statistik över samtliga maratonlöpare och lyckades med det under flera år tills deltagarantalen i vissa lopp blev övermäktiga.

 

Från att 1970 blivit sekreterare invaldes Tony Bristow in i styrelsen med ansvar för tidningen. Dessutom åtog han sig bl a att med hjälp av ett omfattande kartotek samla alla resultat och i viss utsträckning presentera en årlig analys inte bara av alla svenska maratonlöpare utan även av deras samtliga prestationer i form av staplar och diagram. När det blev flera tusen fullföljande löpare blev det ohanterbart och alltför tidskrävande att identifiera alla löpare.

 

1972 

Låt mig ordagrant citera ordförande Kaj Sandells tankar:

 

"Detta är 1972 års första nummer av Marathonlöparen. Styrelsen hade hoppats att från årsskiftet komma ut med tidningen i en helt ny skepnad. Tyvärr har detta inte varit möjligt. Vi är bl a inte fullt på det klara med de ekonomiska konsekvenserna för vår fattiga sammanslutning. Men en modernisering kommer under 1972. Likaså kan du räkna med att tidningen kommer med ett större antal nummer än under 1971. Information kring maraton är en av sällskapets allra viktigaste uppgifter och det är därför självklart att Marathonlöparen skall komma oftare - och vara bättre!

 

En del av innehållet i detta nummer är ett nytt förslag till stadgar för Svenska Marathon Sällskapet. Det har rått delade meningar om hur sällskapet skall drivas och vilken målsättning det skall ha. Däremot har alla varit eniga om att de gamla stadgarna inte tillräckligt speglar verksamhetens inriktning i det moderna idrottssamhället. Detta är väl heller inte att undra på. Stadgarna skrevs i samband med att sällskapet bildades för 20 år sedan. Det har ju sprungits ett antal maror sedan dess - och det har hänt en hel del med löpningen både ur tranings- och tävling synpunkt.

 

Jag finner det alltså vara på sin plats att under jubileumsåret 1972 ta ställning till frågan om nya stadgar - och i dessa givetvis främst de delar som handlar om syfte och målsättning. Eftersom detta är saker som angår alla medlemmar har styrelsen valt att gå ut med stadgeförslaget till var och en så att alla skall ha en chans att lägga sina synpunkter. Den som inte kan komma till årsmötet eller inte vill debattera frågan då har allt så möjlighet att skriftligen eller per telefon till någon styrelsemedlem kommentera förslaget. Eftersom styrelsen inte känner sig särskilt funktionsduglig med de gamla stadgarna som bas är det mycket angeläget att sällskapet verkligen ges den ryggrad som väl genomarbetade stadgar utgör.

 

Vi är tacksamma för Synpunkter!

 

Vi har nu också efter många om och men fått klart ett komplett medlemskartotek. På det hela taget har vi försökt att städa så vettigt som möjligt för att basfunktionerna inom sällskapet så småningom skall klaffa så effektivt som möjligt.

 

Personligen anser jag att säsongen fick en utomordentlig avslutning av två skäl. För det första uppfattade jag Vintermaran som oerhört intressant och lovande och för det andra har vi fått en löptränare, Erik Wiger, som kommer att göra ett verkligt fint jobb framöver.

 

Vintermarans behållning blev för mig de framtidsperspektiv som gavs. Här blandade sig etablerade banlöpare och unga landsvägslöpare frejdigt med de rutinerade maratonspecialisterna och klarade sig dessutom bra. Jag kan inte tänka mig annat än att Svensktoppen på maraton efter OS-säsongen kommer att vara fullständigt omöblerad i de övre regionerna.

 

Detta beror naturligtvis främst på att det tränas bättre, men säkert också på att man inte längre har den där överdrivna respekten för 42 kilometer, som säkert har hindrat en och annan från att verkligen satsa på löpningens mest klassiska distans. Att det redan tränas bättre har säkert många Erik Wiger att tacka för. Han har brutit ned den gamla svenska slentrianen på träningens område och kommer säkert att se till att han får resurser att också genomföra sina intentioner. Han har redan nu fått många långlöpare att underkasta sig den mängd träning utan vilken vi inte kan tänka oss att konkurrera internationellt. Den bistra sanningen är väl att vår maratontopp måste upp i veckoransoner på 30 mil och mera för att vi skall kunna minska kvalitetsklyftan till utlandets löpare. och det är en träning som tar tid, både för själva löpandet och för den vila son naturligtvis krävs.

 

Erik Wiger har gett ut en liten upplaga av en träningsbroschyr, som vi skall försöka få distribuerad till alla medlemmar i sällskapet. Vi skall dessutom försöka få honom att via Marathonlöparen ge en del allmänna synpunkter på långlöpningsträning.

 

Ja, det var allt för den här gången. Jag hoppas att 1972 skall bli ett gott maratonår för dig - och det blir det om du tränar!"

 

Även detta år kom ett 30-tal medlemmar till årsmötet 25 mars Kalhäll. Efter ett extra diskussionsmöte strax före själva årsmötet kunde årsmötet godkänna det av styrelsen framlagda förslaget till nya stadgar för sällskapet, vilka tidigare skickats ut till samtliga medlemmar. De nya stadgarna speglar verksamhetens inriktning samtidigt som den kamratliga andan i de gamla stadgarna bibehålls. Glädjande var att mötets ordförande var Gustav Kinn, en av de ursprungliga medlemmarna. Styrelsens förslag till bestämmelser för sällskapets prestations och förtjänstutmärkelser godkändes i princip, med undantag för förslaget om ett elitmärke. Styrelsen fick i uppdrag att arbeta vidare på denna punkt med ett förslag från årsmötet att två olika märken skulle utdelas: ett avseende en tid under 2:40 eller 2:45 och ett verkligt elitmärke (2:20 eller 2:25).

 

§1 Syfte (enligt nya stadgarna)

 

§         att genom olika utmärkelser stimulera medlemmarna att utveckla sig som maratonlöpare. För bestämmelser för utdelning av dessa utmärkelser hänvisas till särskild bilaga.

 

I stadgarna finns det också paragrafer om Medlemskap §2, Medlemsavgift §3, Verksamhetsår §4, Styrelsen §5, Revision §6, Årsmöte §7, Stadgeändring §8, sällskapets upplösning §9.

 

En stor diskussionsfråga var om medlemsskap i sällskapet skulle öppnas för alla som var intresserad av långdistanslöpning eller om sällskapet skulle förbli en exklusiv förening av de som klarat 42.195 m. Resultatet blev en kompromiss som skapade grunderna för breddning av medlemskåren. De nya stadgarna fastslog visserligen att grundkvalifikationen för medlemsskap fortfarande var ett fullföljt maratonlopp, men stadgarna välkomnade också ”iIntresserade personer som är beredda att utföra ledararbete inom styrelsen ... eller på annat sätt verka för sällskapet.”

 

Det konstaterades således att det skulle finna en möjlighet att bli medlem utan att fullfölja en mara , men att denna möjlighet inte skulle gälla villkorslöst utan starkt begränsas till intresserade personer som ville göra en insats för sällskapet.

 

Styrelsen hade konsekvent tolkat denna bestämmelse som en indikation om att alla som genom insatser som ledare, arrangörer eller tävlingsfunktionärer uppenbarligen tillhör den svenska maratonfamiljen, självklart är välkomna som medlemmar i sällskapet.

 

I viss mån innebär denna tolkning även en liberal tolkning av begränsning vad gäller aktiva löpare. En löpares medborgarskap konstaterades vara oväsentligt, men varje löpare som beviljades medlemsskap förväntades har en klar koppling till svensk matatonlöpning, vilket betyder att endast ett fåtal löpare bosatta i andra länder än Sverige har under åren beviljats medlemsskap.

 

Urban Larsson fick sällskapets prestationsmärke i guld nr 1 (2:20) för sina 2.18 i Handen, och 30 löpare fick Silvermärket - se vidare statistikdelen i denna skrift över alla prestationsutmärkelser! De nya kvalitativa märkena instiftades detta år.

 

När juninumret distibuerades till c:a 450 personer kunde det konstateras vid kontroll att endast 200 av dessa betalat årets medlemsavgift. Nu gallrades många bort ur medlemsmatrikeln.

 

Den 6/12 bildades "Landsvägs- och Maratongruppen", och därmed ett bättre samarbete mellan sällskapet och Svenska Friidrottsförbundet. Gruppen består av följande personer:

 

Kaj Sandell

- ordförande i sällskapet

Konrad Hernelind

- styrelsemedlem i sällskapet

Stig Moberg

- ledare i Enhärna,styrelsemedl i sällskapet

Staffan Skogh

- tidigare adminstratör i Tureberg

Kalle Wickström

- löptränare i Kil

Ulf Håkansson

- representant för de aktiva

Erik Wiger

- instruktör

 

Det är meningen att gruppen skall bli ett service-organ för att förbundet och Erik Wiger skall kunna arbeta effektivt. En av gruppens allra svåraste och viktigaste uppgifter blir att föreslå förbundet kandidater till posten som greninstruktör. Det är inget avlönat arbete utan i vanlig ordning ett ideellt och tidsödande uppdrag som dessutom kräver en ordentlig utbildning.

 

Kaj Sandell sammanfattar säsongen som ett bra år trots att ingen svensk maratonlöpare fick delta vid OS i Műnchen. Årets stora händelse var maratongruppens bildande; ett första steg för våra löpare mot internationell elit och deltagande vid internationella mästerskap.

 

Avslutningsvis lite statistik: Vid årets slut var medlemsantalet 310, beroende på en sanering av medlemsmatrikeln. Maratonlopp har fullföljts av 306 personer varav 4 damer. SFIF:s stipulationsgränser har uppnåtts av ett rekordartat antal löpare. 32 under 2:35 och 103 snabbare än 2.50. sällskapets egna stipulationsgränser har uppnåtts av en man (2:20, Guld) och silver (2:40) av 60 löpare av vilka 30 är medlemmar i Sällskapet och får alltså utmärkelsen. 250 st har klarat gränsen 3:30 (prestationsnål).

 

Vidare kan nämnas att Sällskapet inte varit medarrangör vid någon tävling; man har i ställe lämnat stöd vid olika tillfällen. I samarbete med SFIF och med Järfälla SK som arrangör genomfördes ett testlopp i Kallhäll i anslutning till årsmötet . Vid Vintermaran introducerades två vandringspris, ett för seniorer och ett för veteraner. första inteckningen togs av Hannu Partanen resp. Erik Östbye. Lagsegern hemfördes av Enhörna, som därmed får äran att arrangera Vintermaran 1973.

 

Till yttermera visso att det under 1971 påbörjade arbetet med satsning på en uppryckning av Sällskapets adminstrativa verksamhet har har fullföljts och gett resultat. Detta innebär att Sällskapet har större möjligheter att överleva i framtiden som kamratsammanslutning och främjare av maratonlöpning både vad gäller elit och bredd. Det krävs nu att hålla de uppbyggda systemen vid liv och att följa upp de redan beslutade och etablerade rutinerna. Som exempel har fastställts att Sällskapet vid varje maratontävling bör ha en representant som direkt till debutanter och icke medlemmar kan överlämna de trycksaker som behövs för erhållande av medlemskap, prestationsnål och andra utmärkelser.

 

1973 

När ordförandeklubban kom i Konrad Hernelinds hand, höll han den stadigt i 5 framgångsrika år. Sällskapets-och styrelsens arbete konsoliderades och stabiliserades ytterligare. Medlemsantalet ökade successivt från 444 vid årets slut till 497 ett år senare och slutade 1975 och 1976 till 564 resp 601.

 

Men låt oss i stället höra om den nye ordföranden har några visioner.

 

Löparkolleger!

 

Vid årsmötet i Hässelby slott den 17 mars valdes jag till ordförande för Svenska Marathonsällskapet. Naturligtvis är jag tacksam och glad över det visade förtroendet. Uppgiften känns stimulerande och intressant, säkerligen blir det en hel del arbetsuppgifter som vi inom styrelsen kommer att göra allt för att lösa på bästa möjliga sätt.

 

Min företrädare Kaj Sandell har utfört ett förtjänstfullt piönjärarbete för att höja den svenska maratonstandarden, vilket han också är på god väg att lyckas med. Vi tackar honom för hans arbete inom sällskapet och önskar honom lycka till med sina nya uppgifter.

 

Olle Wallin - hela Sveriges "Maraton Olle" har efter många års arbete inom Sällskapets styrelse begärt sitt utträde ur styrelsen. Vi saknar honom och vill härmed framföra vårt hjärtliga tack för det gedigna arbete han nedlagt till maratonsportens fromma. Glädjande nog har Olle emellertid lovat att även i fortsättningen upprätta sina värdefulla statistiker som kommer att publiceras med jämna mellanrum.

 

Trots starka åderlåtningar har den nya styrelsen fått en sammansättning som förefaller mycket funktionsduglig. Bl a kvarstår Tony Bristow som redaktör för "Marathonlöparen", Alan Scott som sekreterare och John Tollsten som kassör.

 

Vi har i den nya styrelsen även fått en kontaktman för Göteborgsområdet - Bengt Andersson. Vi bedömer detta som mycket värdefullt, speciellt med hänsyn till våra "veteranresor".

 

Styrelsens närmaste arbetsuppgift blir att i samråd med Svenska Friidrottsförbundet försöka skriva regler och anvisningar för maratonlöpning. Vi räknar med att detta arbete skall vara slutfört under denna säsong. Till sist önskar jag Er alla en lyckosam maratonsäsong.

 

Und 1973 året har 13 st maratonlopp arrangerats i Sverige:

Dag

marathon

antal

debut

segrare

segertid

12/3

Vällingby

27

6

Ulf Johansson

2.24.56

8/4

MalmöFrisksportmara

59

19

Ulf Johansson

2.27.31

13/5

SM-Göteborg/Hindås

56

6

Max Holmnäs

2.19.43

16/6

Junimaran-Handen

27

3

Hans Jonsson

2.23.01

11/8

Gotland-Klintehamn

23

3

Lars Hansson

2.40.24

18/8

Skänninge

47

9

Bertil Larsson

2.26.40

29/9

LUGI-Lund

21

5

Erik Östbye

2.39.45

30/9

Umeå

11

10

Roger Antonsson

2.32.39

30/9

Jämtland/HärjedalensDM

3

3

J-I Westlund

2.49.57

27/10

StockholmsDM

22

3

Ulf Johansson

2.23.42

27/10

UpplandsDM

10

3

Sune Mattsson

2.38.50

25/11

Vintermaran-Enhörna

146

58

Colin Youngson

2.26.00

 

Fotnot: Från vänster anges tävlingsdatum, maratonlopp, antal löpare i mål, antal debutanter inom parentes, totalsegrare och sluttid.

 

Svenskt deltagande i utländska tävlingar1 1973:

 

Datum

Lopp

Land

Ant

1/4

Åbo

Finland

1

16/4

Boston

USA

2

9/6

SollerNaerumt

Danmark

3

10/6

Husum

Västtyskland

4

7/7

NM,

Finland

3

1/9

Enschede

Holland

3

7/10

Kosicet

Tjeckoslovakien

4

14/10

Schwarzwald

Västtyskland

i

 

Totalt sett betyder detta att 300 st löpare, varav 130 st debutanter, har fullföljt sammanlagt 476 st maror. Detta motsvarar avståndet från nordpolen till sydpolen på en tid av ungefär två månader, under antagandet att medeltiden är omkring tre timmar.

 

Vem har då tävlat mest ? Jo, Konrad Hernelind har fullföljt 7 st maratonlopp, Arild Cronstrand och Jan Dahlbom 6 st vardera och 5 st har Gösta Andersson, Sven Johansson, Hans Jonsson, Göran Karlsson, Bertil Larsson och Bertil Rehn klarat. Därutöver har 12 löpare fullföljt 4, 19 st löpare 3 och 62 st löpare 2 st samt 198 st löpare 1 maratonlopp.

 

Antal löpare per klubb och antal fullföljda lopp under 1973

 

Maraton

Antal

Fullföljda

Duvbo

11

35

Solvikingarna

23

32

Enhörna

14

30

Fredrikshof

11

23

 

Konrad H har inte bara slagit "svenskt rekord" i antal fullföljda. maratonlopp under ett kalenderår, utan också tilldelats sällskapets standar för 25 st genomförda maratonlopp.

 

Konrad Hernelind började som löpare först i 40-års åldern. Som egen företagare hade han inte tid att satsa på en seniorlöparkarriär; löpartalang fanns vilket han bevisade under sin militärtjänst. Sitt första maratonlopp sprang han i VeteranVM i Holland 1968, och till dags dato 29 st med 2.35. 58 som bästa tid. 1971 vann Konrad första Riksmästerskapen för 40-åringar, som arrangerades i samband med Vintermaran. Veckoträningsdosen varierar mellan 8-10 mil i bra tempo.

 

Ordförande KH tycker till:

 

1973 har varit ett givande och framgångsrikt år med hänsyn till maratonsportens utveckling i Sverige. Sällskapet har på ett betydelsefullt sätt påverkat utvecklingen i en hel del viktiga frågor. Detta har varit möjligt bl a tack vare ett gott samarbete med SFIF, vilket tenderar att bli allt bättre och bättre.

 

Jag skall inte här närmare gå in på vad vi uträttat under 1973. Detta kommer att framgå av verksamhetsberättelsen i samband med årsmötet. Grundträningen för den kommande säsongen pågår naturligtvis för oss alla. På grund av lynnig väderlek har måhända träningen verkat ovanligt betungande, men då gäller det att trösta sig med att våren närmar sig med stormsteg.

 

Jag tror att den s k vinterpokaltävlingen verksamt bidrar till att "förkorta" vintern för oss i Stockholmsregionen. Glädjande nog tycks intresset för denna tävling öka, inte minst bland eliten. Kanske är det dags att börja liknande tävlingar i Göteborgs- och Malmöregionerna.

 

Viktigt är att komma ihåg att det rör sig om träningstävlingar och att tempot inte får bli för högt.

 

Till sist några viktiga råd:

 

Glöm inte att kolla järnvärdet! Tänk på att kosten är viktig! Använd reflexer!

 

Lycka till med nästa säsong.

 

Dessutom har vår ordförande fungerat som överledare för den svenska truppen vid nordiska mästerskapen i Finland och för de svenska deltagarna vid Kosicemarathon; förutom allt annat som t ex tävlingsarrangör och aktiv löpare.

 

Sällskapet fick förtroendet att sköta den komplicerade tidtagningen vid Owe Malmqvists rekordlopp (25.000m) på Stadion. Bertel Österdahl har varit handläggare för broschyren: Råd och anvisningar för arrangemang av maratonlopp. Anvisningarna accepterades av Förbundet och kommer att spridas genom dess försorg.

 

Sällskapet var medarrangör vid Vintermaran; liksom vinterpokalen (som är Olle Wallins skötebarn) som under nov. och dec löptes i fyra tävlingar:

 

20km Lucialoppet i Handen (Fredrikshof)

30km i Järfälla (Järfälla OK)

25km i Vallentuna (Vallentuna IF)

Maraton i Vällingby (Duvbo IK)

 

Sammanlagd segrare blev Konrad Hernelind och Torbjörn Lind.

 

1974

 

Årsmötet hölls i Hässelby Slott den 23 mars, med ett tjugotal medlemmar närvarande. Konrad H valdes till ordförande med acklamation i ytterligare ett år och som nya styrelsemedlemmar valdes Sven-Erik Eriksson och Runo Edberg. I anslutning till genomgången av verksamhetsberättelsen hölls en tyst minut till minne av tre medlemmar som avlidit under året, nämligen Erik Städe, Alfred Huber och Karl Karlsson - samtliga från Stockholm.

 

Under våren gjordes en genomgång av medlemsmatrikeln, och den visar 467 medlemmar, varav endast 282 har betalat årets medlemsavgift. De som inte har betalat senast den 31 maj kan räkna med att detta blir det senaste numret som skickas till dem.

 

Vem gör vad? Efter att styrelsen hållit ett konstituerande sammanträde, där Tony Bristow redogjorde för de många sysslor som numera tillfaller styrelsen och lade fram ett förslag till en ny uppdelning. Det ökande intresset för maratonlöpning, det ökande antalet medlemmar i Sällskapet, de nya prestationsmärkena, försäljningen av overallmärken, tröjor m.m. och intresset för utlandsresor i samband med Veteran-VM-tävlingar bidrar till att ganska mycket arbete måste göras för att Sällskapets åtaganden skall fullföljas och samtliga medlemmar vara nöjda.

 

Följande organisationsplan har således antagits:

 

Ordförande

Konrad Hernelind

V ordf

Bertel Österdahl

Redaktör

Tony Bristow

Tidningsdistribution

Gösta Andersson

Medlemssekreteraren

Sven-Erik Eriksson

Protokoll diplom nålar

Runo Edberg

Postmottagare

Tony Bristow

Kassör

John Tollsten

Kontakt m debutanter

Bertel Österdahl

Resor

Alan Scott Bengt Andersson

Tröjor märken

Ingvar Högström

 

Tony Bristow fungerar som en sammanhållande länk tills de nya medlemmarna i styrelsen har hunnit lära sig alla rutinerna. Eftersom det är svårt för styrelsen att komma ihåg alla muntliga meddelanden när de är trötta och svettiga efter ett lopp; rekommenderas alla medlemmar att skriva till Sällskapet under adress: Box 218, 101 22 Stockholm. Då kan man vara säker på att meddelandet noteras och expedieras.

 

Från detta nätverk av samarbete ut på vägarna och vad finner man då; jo första äkta paret Martin och Birgitta Andersson som fullföljt ett maraton i Sverige. Nya maratonlopp i Bromölla, Säffle och Rödeby gladde onekligen loppsamlarna av vilka Åke Lutner slog nytt "svenskt rekord" i antal genomförda maratonlopp under ett kalenderår - 10 stycken. Mindre glädjande var det osannolika att inte Owe Malmqvist fick starta i EM. Hur var det egentligen med samarbetet med Förbundet?

 

Tio distrikt korade distriktsmästare; bredden är glädjande med flera nya och unga förmågor att hoppas på i framtiden. I Umeå debuterade ett 15-tal nya maratonlöpare. Damsidan utvecklas allt mer med Siv Jansson i Sverigetopp och Ulla Seger i världstopp för kvinnor över 40 år.

 

1975 

Dam-maraton är som bekant en ung företeelse i Sverige med Elin Aboms och Sveriges första lopp 1970 på 4.10. När denna könsbarriär var bruten följde många svenskor efter åren efter, och 1972 var rekordet rejält putsat till 3.24 av Christina Borglund. Två år senare tog Birgitta Andersson hand om rekordet med sina 3.12, men i år ståtar Mälarhöjdens Siv Jansson med sverigebästatiden 3.05.06. Det medförde en ny dimension och Sällskapet tvingades tänka efter vad gällde tidsgränser och bestämmelser. Styrelsen beslutade att prestationsgränsen för damernas nål skulle vara 3:55. Nålen utdelades retroaktivt till alla kvinnliga medlemmar som underskridit denna gräns. Siv Jansson blev tjejernas representant i styrelsen och det medförde att Sällskapet har över 100 kvinnliga medlemmar. Allt fler damer erövrade priser och en av dessa trotjänare var Margareta Lundqvist, som varit flitig och blev först att ta hem statyetten för 50 fullföljda maratonlopp. Dessutom gjordes ytterligare försök att stimulera svensk maratonlöpning, efter en motion av Bengt Andersson, att på försök införa en Allsvensk Maratonserie; det experimentet pågick i tre år 1976 – 78 och blev ingen succé

 

Jo, det blev ett årsmöte även i år som hölls 22 mars i Stockholm med cirka 20 deltagare. Följande motioner behandlades:

 

1a) Olle Wallin: Att hedersmedlemmar skall befrias från medlemsavgiften Styrelsen påpekade att visserligen står det inte explicit i stadgarna att hedersledamöter befrias från medlemsavgiften men det torde vara självklart att det tillhör begreppet "hedersledamot" att vederbörande inte skall krävas på någon medlemsavgift.

 

Årsmötet godtog styrelsens förklaring. (Sällskapet har fyra hedersledamöter, nämligen Oscar Björk, Erik From, Gustav Kinn och Carl Carlsson)

 

1b) Olle Wallin: Att alla som erövrat standaret för 25 fullföljda maratonlopp skall befrias från medlemsavgiften Styrelsen framhöll att det nu är betydligt enklare för en löpare att få standaret inom en kort tid och ansåg inte att förslaget var motiverat.

 

Årsmötet avslog motionen.

 

2) Olle Wallin: Att alla som är intresserade av maratonlöpning skall få möjlighet att vara medlemmar i Sällskapet Styrelsen hänvisade till stadgarna där det står att: Medlemskap i Sällskapet kan beviljas a) löpare som fullföljt ett maratonlopp b) intresserade personer som är beredda att utföra ledararbete inom styrelsen eller olika utskott eller på annat sätt verka för Sällskapet. Styrelsen ansåg att stadgarna var tillfredsställande. Alla har rätt att söka medlemskap. Alla ansökningar behandlas av styrelsen.

 

Årsmötet avslog motionen.

 

3) Olle Wallin: Att Lennart Julin inväljes i styrelsen som ansvarig för statistiken Styrelsen ansåg sig vara nöjd med situationen vad gäller statistiken. Såväl Olle Wallin. som Lennart Julin ger betydande hjälp. Motionen som sådan ansågs omotiverad.

 

Årsmötet avslog motionen.

 

4) Bengt Andersson: Att någon form av "Allsvensk" serietävling för maratonlöpare ordnas i Sällskapets regi Styrelsen framhöll att förslaget var mycket intressant. Efter diskussion beslöt årsmötet att ge styrelsen i uppdrag att arbeta vidare på förslaget och att pejla intresset bland klubbarna för någon typ av serie- eller Grand-Prix tävling i samband med några utvalda maratonlopp.

 

I anslutning till årsmötet utdelades en del olika utmärkelser. Axel Sundebrant, Lars Hansson och Arild Cronstrand för sina 25 lopp. Förtjänstdiplom till Bengt Andersson för hans arbete i Göteborg, Timo Malmberg för sina insatser i Umeå och John Tollsten för det värdefulla kassörsjobbet. Tony Bristow mottog förtjänstvimpeln.

 

Ungefär två månader efter årsmötet fick Sällskapet sorg, då vännen Gösta Andersson avled. Han har stött sällskapet på många olika sätt. Gösta var långdistanslöpare på 20-talet och i distriktselit; slutade tävlingslöpare när han blev för gammal. Det var före oldboys- och motionsklassernas tid. Uppvisningsturnerade i stället med ett danskt cirkus- och akrobatsällskap en tid, men när han blev för gammal även för denna konst tog han upp sin gamla kära löpning igen och lyckades placera sig bland de bästa i M60 vid Veteran-VM på maraton. Sprang även flera maror i folkpensionsåldern.

 

I sommarnumret av Marathonlöparen blev Tony Bristow omslagspojke och Konrad skriver i sin ledare:

 

Tony är en centralfigur i Sällskapets styrelse, där han innehar många viktiga funktioner. Han ha4varit styrelseledamot sedan 1970 och var sekreterare och protokollsekreterare under flera år. Under dessa fem år har Sällskapets medlemsantal ökat från ett par hundra till över femhundra och Tony själv anser att en av hans viktigaste uppgifter under denna tid var att, som medlemssekreterare under året 1973/74, försöka bygga upp en organisation som effektivt kunde ta hand om alla nya medlemmar och klara av att distribuera de märken och diplom som dessa medlemmar är berättigade till.

 

Under ett flertal år har Tony varit tidningens redaktör. Som vi alla märkt har tidningen blivit av allt högre klass, vilket helt är Tonys förtjänst. I tävlingssammanhang representerade Tony tidigare Älvsjö AIK (med en tid av 3.09.43 som personbästa). Numera tillhör han IFK Tumba. Tony dyker ofta upp i samband med maratontävlingar, speciellt i Stockholmstrakten. Tag gärna tillfället i akt och tala med honom om Du t ex bytt adress m rn. Studera omslagsbilden noga, sa Du känner igen honom.

 

Utdrag ur verksamhetsberättelsen:

 

Av arets maratonstatistik framgår att standarden i toppen väsentligt förbättrats. Även bredden har förbättrats vilket 340 löpare under 3.30 vittnar om. Sex svenska löpare under 2.20, med Peter Fredrikssons Bostontid (2.15.38) som topp bör kanske räcka för att övertyga Förbundet att vi bör representeras av ett par löpare i Montreal.

 

Och till sist balansräkningen per den 31 december 1975 som även detta år är utan anmärkningar; dvs kassabok, saldobesked från postgiro och bank samt övriga handlingar är erforderliga. Dessutom har bokföringen skötts med största noggrannhet och omsorg och helt i enlighet med de bestämmelser som gäller för Sällskapet. Därmed kan styrelsen beviljas ansvarsfrihet för den tid förvaltningen omfattar. Hälsar revisorerna Jan Lind och Lage Carlson.

 

1976 

Hotell Birger Jarl, rum 237, Tulegatan 8 i Stockholm, var platsen för årsmötet den 20 mars. Mötet godkände valberedningens förslag till styrelseledamöter för det kommande året. Styrelsen är i stort sett oförändrad. Dock har Ingvar Högström känt sig tvingad att avsäga sig sitt uppdrag pga tidsbrist. Han avtackades för sina insatser, speciellt med distributionen av tröjor m m. Henry Bogemyr välkomnades in i styrelsen.

 

Årsmötet såg ett tjugotal deltagare och det debatterades livligt i huvudsak om spörsmål under rubriken "övriga frågor" och efter tre timmar var det slutdiskuterat. De beslut som fattades och de resolutioner som antogs kan sammanfattas:

 

Medlemsavgiften för 1977 blir oförändrad kr 35:

 

Årsmötet tillstyrkte två motioner som framlagts av Tony Bristow:

 

1) att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att utreda begreppet "ett fullföljt maratonlopp" med speciell hänsyn till frågan om huruvida en övre tidsgräns bör fastställas.

 

Tony påpekade att han inte var övertygad om att någon tidsgräns bör fastställas, men han var övertygad om att det var dags att utreda frågan.

Stadgarna säger att "ett fullföljt maratonlopp" är grundkvalifikationen för medlemskap samt ett flertal prestationsutmärkelser. Någon tidsgräns anges inte. Ett studium av maratonstatistiken för de senaste fyra åren visar att tiden för den sista mannen blir allt längre: 1972 4.34.45; 1973 5.10.45; 1974 5.31. 45; 1975 6.17.43. Styrelsen bör överväga om en tidsgräns bör införas som tillägg till stadgarna. Styrelsen bör analysera huruvida en ev. tidsgräns bör vara åldersberoende, samt om hänsyn bör tas till den aktuella banans beskaffenhet och rådande väderleksförhållanden.

 

Styrelsen kommer att tillsätta en arbetsgrupp. Synpunkter som hjälp till denna arbetsgrupp och/eller för publicering i denna tidning välkomnas.

 

2. att årsmötet fastställer att utmärkelser för 50 resp. 100 fullföljda maratonlopp bör instiftas och ger styrelsen i uppdrag att besluta om någon lämplig form för dessa utmärkelser.

 

Här påpekade Tony att det ökade antalet maratonlopp som årligen arrangeras i Sverige betyder att en medlem kan fullfölja 25 lopp snabbare än var fallet för 5 år sedan. Ett flertal löpare har sprungit flera än 25 lopp och behovet av ytterligare utmärkelser torde inte längre kunna bestridas.

 

Styrelsen är tacksam för förslag beträffande formen för dessa utmärkelser: 5 = diplom; 25 = standar; 50 = ?; 100 = ??

 

Resolutioner. Årsmötet enades om följande resolutioner med anledning av spörsmål som togs upp under rubriken "Övriga frågor":

 

1. att alla resultat bör inkluderas i årsstatistiken, men att resultat uppnådda i Boston, Chiswick och andra rakbanor m.m. ej bör inkluderas i genomtidernas statistik. Frågan hänsköts till styrelsen för vidare utredning.

2. att Väckelsångs IF beredas tillfälle att arrangera Vintermaran 1977.

3. att styrelsen rekommenderar alla distrikt att kora distriktsmästare i maratonlöpning.

4. att styrelsen vidtar åtgärder för att säkerställa en bättre kontakt med alla maratondebutanter.

 

Före avresan till OS skickade Sällskapet ett telegram till Göran Bengtsson med texten: "Svenska Marathonsällskapet önskar Dig lycka till i Montreal"! Som bekant gjorde Göran inte svenska folket besviket då han hängde med tätklungan i över 20 km, och svarade med en hjälteinsats.

 

Efter att Konrad fyllde 50 år i april hyllades våra andra Sällskapskämpar, Olle Wallin och Alan Scott, i augusti för samma bedrift. och nu börjar den ansvariga ledningen tänka på 25-årsjubileet i mars. Ett förslag är att göra Vällingbymaran till ett jubileumslopp.

 

Stadgarna omarbetades och godkändes i den omarbetade formen som bekant vid årsmötet. Dessa har nu tryckts och ett exemplar medföljer till varje medlem i detta nummer 39 november. Stadgarna kommer i fortsättningen automatiskt att skickas till alla nya medlemmar. Styrelsen har skrivit till samtliga distrikt om önskemål att kora distriktsmästare på maraton. Dessutom kommer det snart att fattas beslut om formen för utmärkelserna för 50 och 100 maratonlopp. Efter många och långa överläggningar enades man om en statyett som föreställde en långdistanslöpare, och de första som erhöll denna utmärkelse var Konrad Hernelind och Erik Östbye.

 

1977

I samband med Vällingbymaran överraskade Tony Bristow oss alla med att hela marsnumrets innehåll bestod av en historik över sällskapets 25 år; en angenäm bunt tidningar uppbuntade på bordet för varje medlem att ta ett exemplar.

 

Detta jubileum markerades genom att en miniatyrvimpel med texten "25 år, 1952-1977” togs fram och överlämnades vid mållinjen till varje löpare i mål. En mycket användbar vimpel att användas i många andra sammanhang.

 

Årsmötet hölls 13 mars, efter Vällingbymaran, vid IBM, Siktgatan 11 i Vällingby. Bertel Österdahl utsågs till mötesordförande och han lotsade oss igenom årsmötesförhandlingarna på rekordtid. Efter knappt en halvtimme hade styrelsens verksamhetsberättelse och revisorernas berättelse godkänts och den avgående styrelsen hade beviljats ansvarsfrihet för det gångna året.

 

De avgående styrelseledamöterna omvaldes för en ny mandatperiod med ett undantag, Alvar Asplund önskade inte fortsätta. Lennart Julin nyvaldes som ersättare. Styrelsen ville också markera detta 25-årsjubileum med att besluta att välja 4 nya medlemmar till hedersledamöter: Thedde Jensen, Fritz Schreiber, Olle Wallin, Erik Östby och Axel Hedenstål. I och med att löpare fullföljt 100 km lopp, kom frågan upp om sådana lopp skulle få tillgodoräknas för utmärkelserna. Det blev diskussioner men styrelsens svar var entydigt: ett väg, lopp över 42 km kan tillgodoräknas som ett maratonlopp / under förutsättning att vederbörande fullföljer tävlingens fulla distans. Dock har aldrig sällskapet varit berett  på att godkänna något terränglopp eller liknande lopp som maratonlopp.

 

Förra året började styrelsen fundera över behovet av att bättre etablera kontakt med maratonarrangörer och maratondebutanter ute i landet, och arbetet började med att bygga upp ett nätverk av ombud i landets olika distrikt i syfte att öka informationen om sällskapets verksamhet, intensifiera medlemsvärvning etc med Henry Bogemyr som huvudkontaktombud.

 

På grund av alla förberedelser inför jubileumsfirandet och arbetet med det historiska numret, blev aprilnumret kraftigt försenat, men det kom ett prydligt sommarnummer i stället. Där kunde vi läsa om den nye medarbetaren i redaktionen, Lennart Julin, vars uppgift blir att förstärka tidningsredaktionen vid en tidpunkt då Tony Bristow inte hinner. Lennart är välkänd för alla friidrottsintresserade som statistiker och skribent. I detta nummer skriver Lennart ett gediget referat om Vällingbymaran och presenterar resultaten enligt ett nytt mönster, som gör dem mer överskådliga och lättlästa. Löparna räknas upp i den ordning de kommit i mål (med ett extra radmellanrum mellan var tionde). Längst till vänster anges placeringen i den klass löparen startat (S = seniorer, 40 = veteraner 40-49 år, 50 = veteraner 50-59 år, 60 = veteraner 60- år D = damer). På det här sättet kan man lätt se både totalplacering i loppet och placering inom den egna klassen. Våra veteraner spelar ju ofta en sa framträdande roll i loppen även jämfört med seniorerna, att det kan vara svårt att bilda sig en klar uppfattning om ett lopp när resultaten endast anges uppdelade på åldersklasser (vid Göteborgsmaran -76 tillhörde totalsegraren klass 3! Östbye alltså). Det är också Sällskapets förhoppning att också arrangörer av maratonlopp i fortsättningen skall använda samma uppställnings i de officiella resultatlistorna. I all synnerhet som det måste vara mer praktiskt att kunna skriva listan allteftersom löparna kommer i mål.

 

 

I Vällingbymaran segrade Jan-Iwar Westlund på 2.24.11 före Ulf Johansson en halv minut sämre tid. 69 i mål och '10 bröt. Lagtävlingen vann Fredrikshof före Duvbo och Flemingsberg. Detta lopp var även sista deltävlingen i årets vinterpokaltävling i Stockholms distrikt. Westlund vann på 299 poäng.

 

Arbetsgruppen Tony Bristow / Olle Wallin och Sven-Erik Eriksson har en längre tid funderat och diskuterat om och kring begreppet "ett fullföljt maratonlopp" och en rekommendation är utarbetad:

 

1. att en tidsgräns införes vid 5 timmar, vilket motsvarar en genomsnittshastighet av 8,44 km/h, och att det fastställes att begreppet "ett fullföljt maratonlopp" betyder ett maratonlopp som har fullföljts på en tid som inte över skrider 5.00 timmar.

 

2. att en veteranutmärkelse instiftas som utdelas till medlemmar över 40 år som fullföljer ett maratonlopp men inte klarar tidsgränsen 3:30 (3:55 för kvinnor).

 

Arbetsgruppen har diskuterat alternativa förslag och har kommit fram till att det enda alternativet som kan rekommenderas är att inte införa vare sig tidsgräns eller veteranutmärkelse, dvs att inte ändra den nuvarande ordningen.

 

Vid Vintermaran var det dags att sätta upp en ny vinterpokal som ersättning för den pokal för Veteraner över 40 år som hade vunnits för alltid av Erik Östbye, beslöt styrelsen att denna åldersgrupp med hänsyn till deltagarantalet i de olika åldersklasserna förtjänade två pokaler - en för Veteraner 40-49 och en för Veteraner över 50.

 

1978 

Vad innebär de olika uppdragen och vad gör styrelsen konkret då? kanske en del medlemmar undrar. Konrad Hernelind (ordf.) samordnar styrelsens arbete och som bl a ansvarar för Sällskapets kontakter med Friidrottsförbundet m m. Dessutom springer han ... tillhör världseliten i sin åldersklass och var världsmästare 1976 i M50. Det är John Tollsten som är kassör och bevakar Sällskapets ekonomiska stabilitet. Han håller reda på pengarna och analyserar vad man har råd med och ger värdefulla råd och synpunkter. Själv är han inte maratonlöpare. Det är däremot vice ordf. Bertel Österdahl, med personbästa på 2.26.26. Som sådan kan han mycket om träning och gjorde det stora jobbet när styrelsen utarbetade en broschyr med Råd och Anvisningar för arrangemang av Maraton och Landsvägslopp. Dessutom åtagit sig att vara protokollsekreterare. Tony Bristow är både sekreterare och redaktör. Tack vare de funktionerna mottog han under förra året över 400 inkommande brev från medlemmar och andra. Dessa distribuerar han sedan till de styrelsemedlemmar som handhar olika ärenden. Som redaktör samlar han in och sammanställer materialet till tidningen. Ansvarig för kontakt med debutanter är Henry Bogemyr. Som huvudkontaktombud har han skapat en grupp kontaktombud i Sveriges olika regioner i syfte att öka spridningen av information om Sällskapets verksamhet samt intensifiera medlemsvärvning speciellt bland debutanterna. Henry är även reserv protokollsekreterare och har gjort stora insatser vid t ex planeringen av förra årets jubileumsmåltid. Att hålla reda på alla medlemmar och var de bor gör Sven-Erik Eriksson, medlemssekreterare. Han tar hand om alla medlemsansökningar, skickar ut stadgarna och inbetalningskort, antecknar alla adressändringar, kollar vem som inte betalat medlemsavgiften m m. Dessutom skickar han ut prestationsnålar i olika valörer till medlemmar som klarat stipulationsgränserna.

 

Ansvarig för distributionen av tidningen till alla medlemmar är Runo Edberg. Fyra eller fem gånger per år fylls hans lägenhet med tidningar och kuvert - och ofta högar av bilagor. Runo ser till att kuverten adresseras och frankeras och tidningen kommer iväg till posten för vidarebefordran till medlemmarnas brevlådor. Numera är medlemsantalet c:a 700. Under senare år har intresset för overallmärken, blazermärken och tröjor med Sällskapets märke på framsidan ökat betydligt. Siv Jansson håller reda på vad som finns på lager och ordnar nya beställningar, samtidigt som hon svarar för distribution av märken och tröjor allteftersom beställningar anländer till sekretariatet. Därutöver textar hon alla diplom och svarar för utskickandet av dessa till berättigade medlemmar. Lennart Julin har intagit en given plats som medarbetare i tidningen och övervakare av statistiken, och har redan visat prov på sitt kunnande i form av artiklar och statistik i Marathonlöparen. Dessutom en tillgång med erfarenhet av internationella tävlingar och rådgivare vid tävlingsarrangemang. Sällskapets man i Göteborg och Västsverige är Bengt Andersson, som under flera år svarat för planeringen och genomförandet av de årliga internationella Veteranmästerskaps tävlingarna. Han har blivit expert på sådana resor och brukar fungera som lagledare för den svenska truppen och svensk representant vid de internationella planeringsmötena som ordnas i samband med VM-tävlingarna.

 

Alan Scott som varit sekreterare och styrelseledamot i många år har även i år adjungerats till styrelsen. Han arbetar som reseledare i samarbete med Bengt Andersson och har under den senaste tiden ställt sig till förfogande för speciella uppdrag där hans erfarenhet behövs. Bl a har han varit en aktiv medlem av den arbetsgrupp som tagit fram nya utmärkelser för Sällskapets medlemmar. Han är numera sammankallande i sällskapets valberedningsutskott.

 

Söndag 12 mars var det dags för årsmöte i Johanneslund, Vällingby; som vanligt i anslutning till Vällingbymaran, omedelbart efter prisutdelningen. Styrelsen hoppas på detta sätt att så många medlemmar som möjligt kan närvara. Ny ordförande efter Konrad valdes Axel Sundebrant, Värmdö IF. Axel är född 1927 och sprungit 27 maratonlopp med 2.47.47 som bäst från Klintehamn 19,73. Redan 1974 erhöll han standaret för 25 genomförda maror.

 

Under senaste året har det varit livliga diskussioner angående "ett fullföljt maratonlopp".

 

Stadgekomplettering

 

I stadgarna som fastställdes vid årsmötet 1972 har det kartlagts att grundkvalifikationen för medlemskap i sällskapet är ett fullföljt maratonlopp samt att 5 resp 25 fullföljda maratonlopp erfordras för Sällskapets diplom resp standar. Någon indikation om vad som menas med ett fullföljt lopp har inte funnits, annat än att det måste ske inom ramen för en sanktionerad tävling. Under senare år har det blivit klart att ett maratonlopp inte bör tillåtas ta hur lång tid som helst om det skall godkännas som ett maratonlopp. Nu har årsmötet enats om komplettering. Styrelsens förslag om 4.15 för män och 4.30 för kvinnor godkändes ej; i stället fastställdes den övre gränsen skall vara 5 timmar för såväl män som kvinnor. Denna regel kommer inte att tillämpas retroaktivt. I fortsättningen kommer emellertid inte tider över 5 timmar att betraktas som fullföljda maratonlopp.

 

Vid årsmötet diskuterades huruvida det var hälsosamt eller inte att springa i fem timmar. Ingen frågade huruvida det är hälsosamt för funktionärer att stå i fem timmar och vänta på senkomna löpare.

Styrelsen anser inte att årsmötets beslut betyder att varje tävling måste arrangeras på så sätt att 5-timmars-löpare har en möjlighet att fullfölja. Traditionellt finns denna möjlighet i den årliga Vintermaran. I övrigt bär arrangörerna i tävlingsinbjudan ange tidpunkten då målet eventuellt beräknas stängas. I övrigt fastställde årsmötet att standar resp utmärkelsen för 50 maratonlopp tilldelas medlem som varit medlem under den tid som motsvarar de senaste 20 resp 45 maratonlopp i serien. Det blir således inte möjligt för någon att söka medlemskap först efter fullföljda 25 lopp i förhoppningen att därmed kunna erhålla standaret.

 

Vid årsmötet avtackades Konrad Hernelind och John Tollsten för sina insatser för Sällskapet. Konrad för sina 5 framgångsrika år som ordförande. Under denna period växte medlemsantalet från 310 till 707. John som de senaste sex åren varit pålitlig kassör, men är inte sa känd bland medlemmarna då han inte är aktiv löpare. John kunde inte närvara vid årsmötet, men vid ett styrelsemöte i maj förärades han sällskapets Förtjänstvimpel.

 

Gustav Kinn avled den 31 okt 1978 i en ålder av 83 år. Gustav var en av de ursprungliga medlemmarna när sällskapet bildades 1952. År 1969 utnämndes han till hedersledamot och var revisor i sällskapet under nästan hela 60-talet. Han erhöll det första standaret när det instiftades 1970. Gustav var maratonspecialist med tio SM-segrar och deltog i tre OS. Som en sista hälsning skickades en krans till begravningen. I ett brev från Gustavs son Jan ber han "till Sällskapet få framföra mitt och min familjs varmaste tack för hedersbevisningen vid min fars bortgång".

 

Intresset för maratonlöpning fortsätter att öka såväl i Sverige som utomlands. Antalet maratonmotionärer är påfallande stort. Det är en glädjande utveckling som också innebär ett ökande ansvar för klubbar och ledare. Antalet elitlöpare ökar också. Särskilt glädjande var Göran Bengtssons heroiska lopp vid EM, där han hängde med täten i över 35 km.

 

1979 

Ett förändringens år med första Stockholm Marathon, och genombrott för vår gren i alla avseenden. Nu var det inte möjligt längre att publicera alla svenska maratonlöpare i resultatlistor och statistik. Även inomhusmaran i Göteborg blev omdebatterad. Även inom styrelsen blev det några förändringar då Lennart Julin undanbett sig omval eftersom han fick en tjänst hos Förbundet, som regelexpert efter pensionerade Bertil Larsson. Till ordinarie ledamot efter Lennart valdes Henry Bogemyr. Som ny medlem i styrelsen valdes som supplement efter Henry Bogemyr den 29-årige journalisten från Mora, Birger Nylén, Fredrikshofs IF. Han skulle förstärka redaktionen för Marathonlöparen.

 

På årsmötet den 25 mars som vanligt i samband med Vällingbymaran, bildades en rådgivande kommitté för förtjänstutmärkelser. I den ingick Konrad Hernelind, Olle Wallin och Tony Bristow som alla blivit överlastade sällskapets högsta utmärkelse, förtjänstvimpeln och andra uppskattade belöningar. Ulla Segers motion godkändes av årsmötet; som innebar att diplomet för 5 fullföljda maratonlopp dateras den dag det femte loppet fullföljts. Men den andra motionen av Tony Bristow var mer knivig: att tidsgränserna för sällskapets prestationsmärken i silver resp guld för kvinnliga maratonlöpare skall vara 3:00 resp 2:40. Tony motiverade med att kvinnlig maratonlöpning befann sig i ett kraftigt utvecklingsskede och att det tidigare var omöjligt att fastställa gränser.

 

Årsmötet var rädd för att de föreslagna gränserna var för stränga och ville inte godkänna motionen. Det beslöts att bordlägga frågan och det uppdrogs åt styrelsen att vidare utreda frågan under det kommande året.

 

Ett speciellt tack framfördes till Lennart Julin, som gjort betydande insatser och förbättringar för tidningen Marathonlöparen under sina två år i styrelsen. Men Lennart skulle även göra revolutionerande insatser vad gäller kontrollmätning av vägbanor, efter det att han kontrollmätt sitt första maratonlopp vid Stockholms DM 1978 i Kalhäll, då banan mätte ca 40.5 km. Det var en första läxa som vi alla fick, och därefter blev alltfler medvetna om tidigare brister i regler och metod.

 

1980 

Rehabiliteringsenheten i Johannelund, Vällingby var platsen för årsmötet 23 mars inför drygt 40 medlemmar, med flera viktiga motioner på dagordningen och övriga frågor diskuterade. Skicklig mötesordförande var Örebroaren Ove Sundelius.

 

Årsmötet beslöt att godkänna Bengt Anderssons motion, efter heta diskussioner, att maximalt 6 fullföljda maratonlopp per kalenderår får räknas som kvalificerande för sällskapets utmärkelser för 25, 50 resp 100 maratonlopp - som gällande från 1980. Alltså obegränsat antal lopp får räknas t o m 1979.

 

Vad gäller prestationsmärken för kvinnor godkände årsmötet en kompromiss mellan olika förslag av Tony Bristow enligt följande:

att tidsgränserna i silver och guld skall vara 3:10 resp 2:45

att de skall gälla från 1972.

Dessa märken instiftades ju 1972 och det är självklart att märkena skall delas ut retroaktivt när tjejerna har fått vänta och våndas så länge, medan ...

 

Bengt Järnhester inlämnade en motion om önskemål om femårsklasser i tävlingar där sällskapet är medarrangör. Årsmötet bordlade frågan och gav styrelsen i uppdrag att utreda frågan ytterligare.

 

Vad gäller distriktsaktiviteter fattades inget beslut, men frågan ansågs dock viktig. Axel Sundebrant hävdade att det är viktigt att bredda sällskapets verksamhet och bl a utöka kontaktombudsverksamheten i alla distrikt.

 

Trots att inflationen och ökande priser glupskar i sig överskotten, kvarstår medlemsavgiften 50 kr även för 1981.

 

Bland de mindre frågorna kan nämnas att styrelsen skall skriva till Stockholm Marathon att de bör införa den klassindelning som gällde 1979. Många veteraner saknar ju möjlighet att erövra något märke om de inte klarar 3:30. Dessutom anmodades styrelsen att verka för kontrollmätning av banor.

 

När Stockholm Marathon visade vägen växte maratonlopp upp som svampar ur jorden i Sverige. Dessutom ville många resa utomlands och uppleva maratonloppen i Athén och New York, därför etablerade sällskapet kontakt med reseföretagen HEB-Resor resp Resia AB. Ett mer omfattande samarbete planeras nästa år.

 

Under året har de populära träningsråd skrivna av Bertel Österdahl spridits med vinden: Nr 1 Vad är Svenska Marathonsällskapet? Nr 2 att träna för ett matatonlopp - allmänt råd till nybörjare. Nr 3: distans- och intervallträning. Nr 4: tempoträning.

 

Sagt och gjort; redan i Malmö och Landskrona fanns några ur styrelsen på plats för att uppmuntra och dela ut priser och öka kontakten med landets olika distrikt. Bogemyr har god kontakt redan med debutanter och samtliga löpare som startade i Stockholm Marathon fick information om sällskapet.

 

Sällskapet är nu dubbelt så stort som för två år sedan, tack vare den expanderande medlemsökningen, som kräver alltmer arbete för styrelsen och större krav från medlemmarna. Många medlemmar är nybörjare och ringer och vill diskutera träning och tävling. Det är positivt och styrelsens förhoppning är att sällskapet skall bli en samlingspunkt för maratonentusiaster genom sina olika utmärkelser och vandringspriser och stimulera till nya prestationer.

 

1981 

Ett 40-medlemmar välkomnades till årsmötet 22 mars vid Arbetsmarknadsinstitutet i Vällingby. Efter prisutdelning följde direkt årsmötesförhandlingarna som leddes av ordförande Sundebrant. Som en tradition beviljades styrelsen ekonomisk så väl som övrig ansvarsfrihet. Andra viktiga beslut var att medlemsavgiften 50 kr inte ändras. Bengt Järnhesters motion som bordlagts 1980 avslogs utan diskussion, med motiveringen att sällskapet egentligen inte agerar som medarrangör och dessutom är förbundets rekommendationer tillräckliga vad gäller klassindelning.

 

Årsmötet avslog också Bengt Anderssons motion att den årliga Vintermaran från och med 1983 skall arrangeras under senare hälften av november i Göteborg med Solvikingarna som arrangör. Årsmötet föredrog det nuvarande systemet där arrangörskapet för sällskapets Vintermara vandrar på ett sätt som är relaterat till resultatet av 5-mannalagtävlingen. Bengt Andersson förklarade att Solvikingarna har för avsikt att börja arrangera ett maratonlopp i oktober och ville ge en hjälpande hand till sällskapet. (Det som nu heter Göteborgs Marathon).

 

Styrelsen består av 9 personer som arbetar ideellt i en integrerad grupp där var och en har sina speciella arbetsuppgifter. Här en kort presentation:

 

Ordförande Axel Sundebrant har innehaft sin post sedan 1978; samordnar styrelsens arbete och representerar Sällskapet utåt t ex i kontakt med förbundet. Han har sprungit maran på goda 2:47, men aviserar att han tänker sluta med sträckan.

V ordförande Bertel Österdahl är också protokollsekreterare sedan många år och har tidigare utarbetat en skrift med Råd och Anvisningar för Arrangemang av Maraton och Landsvägslopp. Han har också skrivit de flesta broschyrerna i vår serie av Marathon Råd nr 5 och 6 utkommit i år med titlarna Träningens uppläggning resp Några vanliga fel i träningens uppläggning. Bertel Har ett personbästa på 2:26.

Redaktör och sekreterare Tony Bristow har nu suttit längst av alla i styrelsen, och ansvarar för den administrativa verksamheten samtidigt som han är ansvarig för att information om styrelsebeslut m m delges medlemmarna. Därutöver samlar han in och sammanställer material till tidningen.

Biträdande sekreterare Lennart Granberg har åtagit sig att avlasta det redan överfyllda sekretariatet och fungerar som postmottagare och distribuerar inkommande brev till de styrelseledamöter som handhar olika ärenden, samtidigt som han själv svarar för den första kontakten med nya medlemmar, allmänna förfrågningar angående medlemskap, träningsråd,

Kassör Lage Carlson bevakar Sällskapets ekonomiska stabilitet och bokför alla intäkter och sköter alla utbetalningar samtidigt som han slår larm ifall utgifterna överskrider de budgeterade kostnaderna. Blev världsmästare i H50 1975 på 2:45 och har ett "pers" på 2:34 från 1971.

Medlemssekreterare Sven-Erik Eriksson distribuerar prestationsmärken, kollar om medlemsavgifterna är betalda, noterar alla adressändringar och kollar ansökningar om diplom, standar och statyett. Brukar en gång per år skicka ut påminnelsebrev till alla som inte betalat årsavgiften.

 

 

Huvudkontaktombud Henry Bogemyr har bildat en grupp kontaktombud i Sveriges olika regioner i syfte att öka spridningen av information om Sällskapet och för att underlätta kontakten med alla nya maratonlöpare. Därutöver försöker han få fram information om vilka maratonentusiaster som förtjänar sällskapets Förtjänstdiplom. Ett uppdrag styrelsen belastat honom med. Materialförvaltare och kan man säga utmärkelseansvarige Siv Pettersson (tidigare Jansson) som håller reda på vad som finns på lager och fixar nya beställningar och distribuerar overallmärken, blazermärken och tröjor med Sällskapets emblem till medlemmarna. Dessutom textar hon alla diplom och skickar iväg dem till respektive medlemmar. Tävlingsarrangör, reseorganisatör och Sällskapets man i Göteborg Bengt Andersson, har under flera år planerat Veteran VM-resorna och sett till att allt fungerar ända till ankomsten hem. Styrelseledamot i flera år - se statistiken i denna skrift! Även om inte Göran Andersson sitter i styrelsen så här han en viktig och tidskrävande uppgift, nämligen som resultatredaktör. han bearbetar, redigerar och renskriver resultatlistorna från maratonlopp i Sverige och iordningsställer utdrag från utländska resultatlistor för publicering i Marathonlöparen. Göran är ny för i år på posten.

 

Tony Bristow, Lage Carlson, Bengt Andersson och Siv Pettersson var reseledare för 97 personer till Atén marathon i samarbete med HEB-resor. Det arrangerades även resor till marorna i New York, Honolulu med styrelseledamöter som reseledare . Resebyrån svarar för resan, inkvartering m m medan sällskapet deltar aktivt i planeringen för att säkerställa att det idrottsliga fungerar tillfredsställande.

 

Maratonintresset har ökat lavinartat och sällskapet har utvecklats till en riksorganisation, till en samlande kraft för rådgivning och uppmuntran. Dessutom har styrelsemedlemmar representerat vid olika maratonarrangemang från Umeå till Bromölla.

 

1982 

Årsmötet ägde rum 28 mars med ett trettiotal medlemmar som tålmodigt väntade tills prisutdelningen efter Vällingby-maran hade avslutats. Ordförande Axel erinrade om att Sällskapet fyllde 30 år och läste valda delar ur nr 42 av Marathonlöparen; en historik skriven av Tony Bristow.

 

Med anledning av jubileet beslöt Årsmötet att skicka ett postogram med en speciell hälsning till den förste sekreteraren, Axel Hedenstål, samt till tre tidigare ordföranden, Per-Inge Johansson, Bertil Malmström och Kaj Sandell. Följande svar kom:

 

För vänliga hälsningen från Svenska Marathonsällskapets Årsmöte ber jag få hjärtligt tacka och samtidigt tillönska Sällskapet fortsatt lycka och framgång under kommande år.

 

Med bästa hälsningar till Er alla i Svenska Marathonsällskapet förblir jag Er tillgivne ... Axel Hedenståhl

 

Det gladde mig mycket att Ni kom ihåg mig i anslutning till Sällskapets 30-årsjubileum. När jag tänker tillbaka, kan jag inte undgå att glädjas åt tiden i Sällskapets styrelse. Jag tycker nämligen att väldigt mycket av de principer och planer som diskuterades har hållit väldigt fint.

 

Sällskapet har verkligen stor del i de framgångar och den medvind som långlöpningen upplever. Det måste vara mycket uppmuntrande för den sittande styrelsen, som jag tillönskar fortsatt framgångsrik verksamhet.

 

Med de bästa hälsningar ... Kaj Sandell

 

På förslag av styrelsen och i enlighet med § 2, mom 2 av sällskapets stadgar beslöt årsmötet att till hedersledamot välja

 

KONRAD HERNELIND som var ordförande i Sällskapet 1973-1978 och alltjämt arbetar mycket aktivt för svensk maratonlöpning, samt

 

TONY BRISTOW som varit styrelsemedlem i tolv år och åtagit sig att vara både sekreterare och redaktör under största delen av denna tid.

 

Ny i styrelsen blev Lennart Granberg som är bitr. sekreterare. Resultatredaktör Göran Andersson är adjungerad i styrelsen. Så här ser styrelsen ut:

 

Ordförande

Axel Sundebrant

Värmdö

V ordf/prot.sek.

Bertel Österdahl

Järfälla

Sekr/redaktör

Tony Bristow

Tullinge

Kassör

Lage Carlson

Täby

Medl.sekreterare

Sven-Erik Eriksson

Älta

Bitr.sekreterare

Lennart Granberg

Vällingby

Huvudkontaktombud

Henry Bogemyr

Järfälla

Huvudkontaktombud

Siv Pettersson

Hägersten

Ledamot

Bengt Andersson

Mölndal

Resultatredaktör

Göran Andersson

Godby,Åland (adj)

 

Styrelsen har under året haft 6 protokollförda sammanträden.

 

Firmatecknare har varit Axel Sundebrant för Sällskapet och för bank och postgiro Lage Carlson.

 

Revisorer har varit Jan Lind och Anders Malmgren med Björn Larsson som suppleant.

 

Valberedningen har bestått av Alvar Asplund (sammankallande), Olle Wallin och Konrad Hernelind.

 

Medlemsantalet var vid årets slut 2217 och under året har 454 ansökningar om medlemskap beviljats av styrelsen, men tyvärr har ett antal strukits ur medlemsförteckningen på grund av ej erlagd medlemsavgift för åren 1981-1982.

 

Träningsråd har utkommit Maratonloppet/7: planering och förberedelser och Nr 8 Att springa ett maratonlopp - som motionslöpare. Textförfattare: Bertel Österdahl.

 

Siv Pettersson håller på att etablera ett nätverk av kvinnliga kontaktombud i landets olika distrikt.

 

33 maratonlopp under året i Sverige är rekord, och maratonintresset tycks bara öka; inte minst för reseverksamheten och alla stimulerande utlandsmaror.

 

Fotnot: I stället för att i ovanstående löpande text lista styrelsen kommer det i denna skrift att bli en separat statistikdel med alla möjliga fakta om styrelsen och en översikt med svenska maratonlopp och kontaktombud m m.

 

1983 

Efter Vällingby-marans prisutdelning 27 mars var det åter dags för ett årsmöte. Axel Sundebrant omvaldes till ordförande för ytterligare ett år. Som ny suppleant i styrelsen valdes Jan Lind som ersättare för Siv Pettersson som erhöll en ordinarie plats i stället för Henry Bogemyr, som undanbett sig omval. I övrigt är styrelsen oförändrad. Som revisorer efter Jan Lind och Anders Malmgren valdes Eddie Vivenius och Olle Wallin.

 

I Axel Sundebrants frånvaro på grund av sjukdom välkomnade viceordförande Bertel Österdahl de 30-tal intresserade för att godkänna verksamhetsberättelsen för 1982, bevilja styrelsen ansvarsfrihet och bifalla valberedningens förslag till nya funktioner inom Sällskapet för det kommande året.

 

Det diskuterades en hel del om bästa tidpunkt för årsmötet, så att flera kan närvara och medverka i styrningen av sällskapets verksamhet. Ola Rydén tyckte att lämpligaste tiden var dagen för Stockholm Marathon, men då skulle det behövas en stadgeändring.

 

Den nya tidningen SPRINGTIME med dess chefredaktör Nils Lodin föreslog ett samarbete och sammankoppling av de båda tidningarna och tillställas medlemmarna till ett reducerat pris. Årsmötet tyckte att förslaget verkade intressant och gav styrelsen i uppdrag att vidare analysera frågan.

 

När Henry Bogemyr lämnade styrelsen efter totalt sju år som styrelsemedlem med Förtjänstvimeln i hand, hade han lagt grunden till kontaktombuds verksamheten i distrikten. När Bertel prisade Henry för insatserna, tackade Henry styrelsen för gott samarbete och framförde ett varmt tack till kontaktombuden i de olika distrikten.

 

Den nye styrelsemedlemmen, Jan Lind, som skall överta huvudkontaktombudsskapet i sällskapet är ingen nykomling. Jan har varit medlem i nästan 20 år och varit revisor sedan 1971. Under många år har han även varit ordförande eller sekreterare i Fredrikshofs IF:s friidrottssektion, vilket även inneburit en nära kontakt med maratonlöpning eftersom Fredrikshof alltid varit en maratonklubb; vintermaran började ju som KM för FIF.

 

I december 1962 inträffade den händelse som gjorde att jag från att ha varit halvhjärtad medeldistansare blev helhjärtad långdistansare, säger Jan. Min broder Torbjörn och jag fick tag i en bok av den Nya Zeeländska tränaren Arthur Lydiard, då relativt okänd i Europa, och vi blev direkt heltända. Torbjörn, som redan var vältränad, kunde omedelbart sätta igång med att springa 16 mil/vecka medan jag successivt fick öka min träningsdos, eftersom jag aldrig sprungit längre än 8 km. Sedan dess, alltså de senaste tjugo åren, har jag väl sprungit drygt 8000 mil, fast det egentligen borde ha blivit det dubbla.

 

Jan debuterade som maratonlöpare 1964 men det dröjde ända tills 1979 innan han nådde sitt mål som maratonlöpare att underskrida 2:40 på sträckan. Detta gjorde han med tiden 2.39.14 vid SM i maraton i Östhammar. 1974 kom han på 8:e plats i Skänninge-Marathon. På grund av sjukdom har han inte synts så ofta längs vägarna. Totalt under nästan två decennier har han sprungit knappt 20 maratonlopp.

 

Tidningen Marathonlöparen trycks numera i offset som medfört att det blivit lättare att få plats med alla resultatlistor. Ett visst antal annonser har inkluderats av positiv karaktär.

 

Styrelserepresentanter har besökt maratonlopp i Säter, Visby, Boden och Köping. I samband med Malmö Marathon deltog sällskapet med ett informationsbord vid nummerlappsutdelningen och fick tillfälle att medverka vid en prisutdelning samt distribuera information till löpare. Reseverksamheten utomlands utvecklas allt mer och i form av reseledare har styrelsen sin givna plats.

 

Kvinnorna gör framsteg både bredd- och elitmässigt. Nu finns det 100 kvinnor i Sällskapet. För styrelsen har året varit jobbigt med alla diskussioner och överläggningar kring frågan om tidningen Marathonlöparens framtid och ett eventuellt samarbete med SPRINGTIME. Dessutom med alla dessa maror runt hela Sverige, och vidare utveckling av distriktsombuds-k-citt-a4Wtverksamheten har medfört allt mindre tid att göra en bra tidning som medlemmarna förtjänar. Det avtal som träffats med SPRINGTIME HB innebär att SPRINGTIME blir sällskapets officiella tidning från januari 1984 medan Marathonlöparen förblir medlemmarnas egen tidning och ges ut som bilaga i SPRINGTIME.

 

Under året har en konsultgrupp analyserat sällskapets arbetsrutiner och funnit dem effektiva. SPRINGTIMEs personal har hjälpt till med vissa kanslitjänster. I början på nästa år kommer sällskapet att få en egen telefon där medlemmarna snabbare kan få svar på sina frågor och problem.

 

1984

Hela 70 deltagare infann sig på årsmötet i Vällingby den 30 mars med spagettimiddag och paneldiskussion. Trots allt är mars/april lämpligaste tidpunkt för årsmötet. Bertel Österdahl valdes till ny ordförande och nya i styrelsen blev resultatredaktör Göran Andersson och Bengt Lönnroth, som kommer att fungera som informationssekreterare. Bengt har ett brett idrottsförflutet med terränglöpning, fotboll, tennis, tyngdlyftning och till slut fastnade han för långdistans- och , maratonlöpning med debut i Stockholm Marathon 1980. Bengt har fullföljt 10 maror med 3:05 som personbästa från Oslo 1982 med ösregn före, under och efter loppet; om man inte blir härdad då, blir man det aldrig. Bengt är även idrottsledare inom Kungsängens SK som sprintertränare och rådgivare för långdistanslöpning. Vi får heller inte glömma Förtjänstdiplommottagaren Lennart Granberg, som belönades för sina insatser som informationssekreterare, suppleant i styrelsen och all rådgivning om sällskapet. Inte heller avgående ordföranden Axel Sundebrant som efter sex betydelsefulla och framgångsrika år mottog Förtjänstvimpeln. Även Bengt Andersson avtackades hjärtligt efter sina 11 år i styrelsen, som är en mycket lång tid om man bor i Mölndal. Redan vid årsmötet 1979 erhöll Bengt Förtjänstvimpeln för sitt outtröttliga arbete med tävlingsarrangemang, organiserande av utlandsresor och hålla kontakt med IGÄL m m.

 

Vad hände då på årsmötet? En stadgeändring godkändes med acklamation; detta innebär en billigare medlemsavgift för familjemedlemmar samt föreskriver att den skall betalas senast den 1 mars. Som vanligt var det diverse snack och förslag om vilka prestationsmärken som borde införas.

 

Men vem är den nye ordföranden ? Ingen bör vara okunnig om det som även läst hans sista broschyr Nr 9 Att springa ett maratonlopp - som tävlingslöpare. För alla som följt styrelsens arbete är han inte okänd. Han har många järn i elden som föreläsare / skribent, maratonlöpare, bor i Järfälla, tävlar för Duvbo, arbetar i Falun på Dalregementet som ställföreträdande regementschef. Bertel har förstås visioner, men tycker också att det är viktigt att bibehålla den samarbetsanda och arbetsvilja som finns i styrelsen idag. Att vara en sammanhållande stimulatör och att vara rädd om den uppoffrande arbetsglädje och arbetsentusiasm som finns.

 

Vadå spagettifest och panelsnack ? Jo, inramningen av fredagens årsmöteskvällen utgjordes dels av en spagettimiddag som uppladdning inför Vällingbymaran dagen efter dels av ett program av bilder och intervjuer med en avslutande paneldiskussion under Ulf Wickboms skickliga ledning. Han ledde paneldeltagarna och åhörarna genom en serie viktiga och intressanta maratonfrågor och lyckades stimulera experterna till uttalande som var såväl instruktiva som underhållande. I panelen återfanns Hans Jonsson, Lennart Julin, Carter Farell, Bertil Järlåker, Ann-Katrin Walstam, Bertel Österdahl,och Meeri Bodelid, och dessa gav en allsidig belysning av en del intressanta frågor. Samtidigt som det underströks att det är viktigt för maratonlöpning att få fram klubbar som satsar på långdistanslöpare och inte bara lämnar dem åt sig själva , noterade man att panelen ville betona att maratonlöpning inte är någonting för unga icke färdigväxta kroppar.

 

Man skall inte pressa fram tonåringar som maratonlöften. Maratonlöpning är kanske den idrott som är mest utspridd över hela världen, och man skall inte förvänta sig OS-medaljer. Goda kostvanor är viktiga , men man kan inte pasta att alla löpare skall vara 175 cm långa och väga 55 kg, även om dessa är genomsnittssiffror för världseliten.

 

Medlemsavgiften 1983 var 60kr och i år 125 kr , vilket inkluderar tidningen SPRINGTIME.

 

Sällskapets tidningar SPRINGTIME och Marathonlöparen har utkommit med 6 nr under året. Redaktör och ansvarig utgivare för SPRINGTIME har varit Nils Lodin och redaktionsrådet har bestått av Bertel Österdahl, Tony Bristow och Göran Andersson. Tidningen har innehållit information om sällskapet riktat till icke-medlemmar. Tidningen har sålts på öppna marknaden i tidningsbutiker.

 

Redaktör och ansvarig utgivare för Marathonlöparen har varit Tony Bristow och resultatredaktär Göran Andersson. Tidningen har tryckts i samarbete med SPRINGTIME och har inbundits som en tidningsbilaga i en speciell upplaga som endast går till medlemmarna i sällskapet. Policyn har varit att delge medlemmarna information om sällskapet, att inkludera samtliga svenska resultatlistor och ge reportage från svenskt deltagande i utländska maratonlopp.

 

1985 

"Ändring på torpet ska det va", och det blev det även för Sällskapets årsmöte 30 mars när det hölls i Landskrona i samband med maratonloppet där. över 60 medlemmar hade samlats i den trevliga lokalen i stadens centrum, som GF Idrott hade ordnat. Bertel Österdahl öppnade mötet och presenterade styrelsemedlemmarna. Intresset var stort över att få vara delaktiga i sällskapets beslutsprocesser, att gå igenom styrelsens verksamhetsberättelse, att lyssna på revisorns---rapport, att bevilja styrelsen ansvarsfrihet och att formellt godkänna valberedningens förslag inför årets val.

 

Det blev omval av hela styrelsen. Revisorer för det kommande aret är Eddie Vivenius och Sven-Erik Humla med Sten Odenblad som suppleant, och valberedningen består fortfarande av sammankallande Alvar Asplund, Konrad Hernelind och Axel Sunderant.

 

Det blev också paneldiskussion och Tony Bristow berättade om Sällskapets historia, om hur allt började på 50-talet och hur pionjärerna försökte blåsa, liv i en allt mer insomnad idrottsgren och hur svensk maraton utvecklats mycket tack vare sällskapets entusiastiska arbete under flera år. Tony presenterade samtidigt ett antal bilder och annat illustrativt material som bakgrund till hans berättelse.

 

Programmet fortsatte med att kvällens huvudgäst, den icke helt okände sportjournalisten Birger Buhre, intog scenen för att leda paneldiskussionen, där panelen bestod av Evy Palm, den löpande läkaren Nils Persson och Sällskapets vice män: Österdahl och Bristow. BB inledde med att berätta barndomsminnen och med funderingar kring långdistanslöpning kontra långdistanssimning. Det talades om endorfiner (Är maratonlöpare Sveriges sundaste narkomaner?), maratonskador, betydelsen av bra skor och den tilltagande kommersialiseringen inom maratonlöpningen.

 

Hur har året varit, då? Jan Lind har fått ytterligare fart på verksamheten i de olika distrikten med komplett samling av kontaktombud i alla distrikt. Även Siv Pettersson börjar fylla de olika distrikten med alltfler kvinnliga ombud.

 

Den utåtriktade verksamheten i form av representation i Landskrona, Linköping-Norrköping, Hudiksvall, Visby, Söderhamn, Västerås och Östhammar - kan betecknas som lyckad med väl mottagna styrelseledamöter. Specialitén brukar vara att fixa ett informationsbord i anslutning till nummerlappsutdelning och prisutdelning.

 

Reseverksamheten blir alltmer omfattande och numera har Sällskapet ett väletablerat samarbete med Trivselresor och Fritidsresor med som vanligt en drös av styrelsemedlemmar som reseledare med destination: New York, Paris, Boston, Sea of Galilee och ...

 

Samarbetet med Sprinqtime har varit positivt för sällskapet och ökat möjligheterna att nå ut till flera intresserade i den pågående dynamiska maratonutvecklingen i Sverige som utomlands Även de egna medlemmarna bör ha fått den service de efterfrågat och förtjänat, tack vare stora arbetsinsatser. Antal maratonlopp i Sverige de senaste åren (per år) har varit runt 30, och det är nog max för det här lilla landet sett till antal utövare.

 

Styrelsens förhoppning är att maratonintresset skall bestå och att ännu fler skall få möjlighet att komma ut i världen och uppleva den fantastiska stämningen runt de stora internationella maratonloppen.

 

1986 

IF Göta inbjöd Sällskapet att hålla årsmötet i Karlstad 22 mars/ och efteråt blev det paneldiskussion med TV-journalisten Per-Erik Nordqvist som debattledare. På grund av krävande civil arbetsbelastning överlämnade Bertel Österdahl ordförandeklubban, efter 13 år i styrelsen, till Lennart Granberg, som varit v ordf de senaste två åren. Lennart har alltid motionerat och tränat och hakade direkt på maratonhausen och sprang första Stockholm Marathon 1979 och "persade" i Berlin 1984 på 2:45. Ny i styrelsen är Owe Westin, som ersätter Lennart Granberg, och detta snabba avancemang kan förklaras med att Owe har stor erfarenhet av föreningsliv. Han har varit kassör i 4 år i Stockholms Friidrottsförbunds styrelse, dit han fortfarande är adjungerad för speciella uppdrag. Är ordförande i Flemingsbergs SK och medel- och långdistanstränare och flitig tävlingsfunktionär samt maratonlöpare med 2:39.

 

Sällskapets Förtjänstdiplom för flerårigt styrelsearbete tilldelades Jan Lind och Göran Andersson. Samt till IF Göta och Kauko Kaikkonen för entusiastiska insatser som sällskapets ombud i Värmland.

 

Styrelsens förslag att Gustaf Jansson, OS-brons 1952, skulle väljas till hedersledamot bifölls av årsmötet med acklamation.

 

Annars var det paneldiskussionen som åtnjöt det största intresset. Ulf Karlsson betonade vikten av balanserad träning med en god jämvikt mellan belastning och återhämtning, och en lugn stegring av träningsdosen från år till år. Underströk betydelsen av stretching och massage för snabbare återhämtning, samt att även långlöpare behöver styrketräning och rörlighetsträning.

 

Sjukgymnast Cathrin Sköld instämde i allt detta, och tryckte vidare på aktiv vila och ersättningsträning under rehabiliteringsperioden medan en skada läker.

 

Sällskapets styrelse har representerat vid lopp i Söderhamn och Gävle; och vid Stockholm Maraton och vintermaran frestat med informationsbord. Kontaktombuden har varit samlade till en "kontaktträff" i Stockholm i samband med Vintermaran. Samtliga maratonarrangörer i Sverige har fått en hälsning med lyckönskningar inför sitt arrangemang.

 

Medlemsantalet var som högst 1985, men det ligger fortfarande på över 3000. Framtiden ser intressant ut både vad gäller sällskapet som förening och maratonlöpning i stort.

 

1987 

På inbjudan av Östergötlands Friidrottsförbund hölls årsmötet vid Hotell Ekoxen, Linköping, den 21 mars med 20 medlemmar; trots att sällskapet har ett 50-tal medlemmar i stan och lika många inom några mils omkrets. Problemet var väl att mötet inte var förknippat med något lopp, men de som kom blev varmt mottagna och dagen blev ändå räddad.

 

Som sig bör öppnade Lennart Granberg mötet och Östergötlands Friidrottsförbunds ordförande, Gunnar Holm, hälsade alla välkomna. Den utlovade paneldebatten blev inte av pga av att Åke Stolt och Magnus Höjer hade viktigare saker för sig i form av att beskåda ett damlag i bandy och IFK Motala i SM-final i bandy på Söderstadion. Dessutom sprang Marie Granberg Terräng-VM i Polen.

 

I stället bjöds det på ett föredrag av idrottsläkaren Jan Ekstrand som berättade om den idrottsmedicinska enheten vid regionsjukhuset i Linköping, där han tjänstgör som överläkare.

 

Det enda omvalet blev att Bengt Lönnroth får en ordinarieplats och Siv Pettersson i stället blir suppleant under det kommande året.

 

Styrelsen satte upp två konsttavlor som priser till de svenska medborgare som först kommer under 2:10 resp 2:30.

 

Under året har det diskuterats mycket angående samarbetet med SPRINGTIME. Men i slutet på året beslöt parterna att skilja på sig och SPRINGTIME fick då möjlighet att fortsätta sin oerhörda tillväxt på egen hand och utveckla sin verksamhet. Sällskapet fick samma möjlighet. I fortsättningen blir samarbetet mer av informell karaktär i fortsatt vänskaplig anda.

 

Sällskapet fortsätter i samma stil som förra året med den utåtriktade verksamheten med resesekreteraren Louise Dyrendahl som en av flera reseledare för de stora maratonloppen.

 

Maratonintresset har minskat i år med färre deltagare i de olika loppen. Sällskapet har strax över 3000 medlemmar och räknar med att åtminstone 2000 av dem skall bli "livstidsmedlemmar" oavsett skador m m. För att dessa medlemmar skall känna ett ansvar och en stark identitet med Sällskapet erfordras en styrelse och organisation som kan förvalta detta ansvar.

 

1988 

Den 25 mars hade årsmötet kommit åter till Stockholm Medborgarhuset där formaliteterna snabbt klarades av. Samtliga funktionärer omvaldes för ytterligare en mandatperiod. Det är tydligt att Sällskapet står på en stadig plattform och verkar framåt. Lagom till Gösta Leanderssons 70-årsdag valdes han till Hedersmedlem.

 

Efter årsmötet kom kvällens höjdpunkt med maratongästen Göran Högberg, som blev utfrågad in på bara skinnet; efter det att han berättat om sin ungdomstid i Brännan och Härnösand. Görans motto är att det måste vara roligt.

 

Med Jan Lind i spetsen har kontaktverksamheten ute i distrikten utvecklats ytterligare och är lika självklar som numera etablerad. En årlig "kontaktträff" med distriktsombuden brukar det bli. Som särskilt ombud för Öland har Alvar Asplund verkat och för Åland den i Godby boende Göran Andersson, den alerte resultatredaktören.

 

Tre stora resor arrangerades under året. Till Atén med Lennart Granberg, Bengt Lönnroth och Sven-Erik Eriksson som reseledare; 59 personer deltog. Till New Yorkr reste 61 förväntansfulla entusiaster under Tony Bristows, Britt Lönnroths och Lage Carlsons chefskap. Göran Andersson och RoseMarie Östberg basade för resan till Honolulu med 47 personer, varav 31 deltog i maratonloppet.

 

Antalet deltagare fortsätter att minska i de olika loppen, men antalen maror är ungefär detsamma som förra året - se statistikdelen ! Styrelsen har ett gott samarbete med ledningen för Stockholm Marathon med ömsesidig respekt för varandras verksamheter.

 

1989 

Inför maratonsäsongen kan Jan Lind informera: "Antalet maratonlopp som sanktionerats av SFIF i år har sjunkit till 17 (ev.18)”. Detta behöver dock inte betyda att de maratonlopp som arrangerats i landet har minskat i antal. En ny bestämmelse innebär nämligen att resp distriktsförbund direkt kan besluta om sanktion för tävlingar, där arrangörsföreningen räknar med mindre än 200 deltagare. 4UJ För första gången lades årsmötet till Norrland (Umeå) den 18 mars, och Lennart Granberg omvaldes till ordförande för ytterligare ett år. Två ändringar blev det när Göran Gustavsson valdes in som suppleant i styrelsen och förväntas avlasta Tony Bristow på sekreterarsidan. Göran har de senaste tio åren varit knuten till Stockholm M. arrangörsstab och har många nya idéer på det mesta. Dessutom har hamn 11 genomförda maratonlopp som ännu en merit. Olle Blomberg ersätter Eddie Vivenius som revisorsuppleant.

 

Medlemsantalet har signifikant sjunkit och det påverkar förstås ekonomin negativt. Årsmötet godkände en höjning av medlemsavgiften till 130 kr.

 

På föredragsagendan stod rubriken "Tjejer och motion" av fil.dr. Anita Wester-Wedman som redogjorde för sin underökning om en grupp kvinnor och män som inte tidigare motionerat; de följdes under drygt två år. Samhällsfaktorer gjorde det lättare för män att motionera än kvinnor. Kvinnor vill inte synas och känner rädsla när de springer i mörkret. När de kommit igång blev upplevelserna enbart positiva. Män har en tendens att prata om de fysiska framstegen medan kvinnorna betonar de psykiska aspekterna. Ni har säkert hört det förr ...

 

Vällingby, Boden, Ed, Borås, Stockholm och Kvarnsveden har för styrelsen varit besöksplatser för information och uppmuntran. Även om Louise Dyrendahl har lämnat resesekreterarposten, så frodas reseintresset för de stora maratonloppen. I Berlin ledde Jan Lind och Göran Gustavsson en 23 mannatrupp, varav 18 deltagare. Ja, hela styrelsen var involverad som reseledare till Mallorca (träningsläger med Owe Westin), Aten, New York och Honolulu.

 

På grund av det minskade medlemsantalet har det funderats, analyserats och vidtagit åtgärder som:

 

a)       nya overallmärken att bäras av löpare som har fullföljt 25, 50, resp 100 maratonlopp

b)      b) nya vandringspriser för klassen M60+ och klassen K40+ i samband med Vintermaran

c)       c) ett nytt Sverige 90 Diplom för medlemmar som under 90-talet fullföljer 10 olika maratonlopp i Sverige.

1990 

När vi går in i ett nytt decennium har maratonintresset successivt minskat vad gäller deltagarantal i de olika mindre loppen, medan Stockholm Marathon håller ställningen som det lopp alla vill satsa på. Från att medlemsantalet i Sällskapet varit i topp 1985, har det därefter förlorats 800 medlemmar till att omfatta ca 2400 entusiaster. En trend som det är omöjligt att göra något åt; man kan aldrig tvinga folk att behålla maratonintresset med aldrig sa många positiva åtgärder.

 

Den här gången var det den lilla fina staden Strängnäs som var plats för Sällskapets årsmöte den 18 mars, i en mysig Restaurang, Bistro. Vid det här laget vet ni hur det går till på årsmötet ordf. öppnar, styrelsen beviljas ansvarsfrihet, går igenom verksamhetsberättelsen, delar ut märken och priser och diskuterar inkomna motioner samt bjudet in någon föreläsare. Den här gången gick det raskt undan då styrelsen blev oförändrad, sånär som på Göran Gustavsson som valdes in som ordinarie och Lena Sjöblom som suppleant. Efter 15 år i styrelsen tackade Siv Pettersson för sig och avtackades med en blågul blombukett för sina värdefulla insatser. Tony Bristow aviserade att hans ordinarie arbete tar alltmer tid, och därför måste valberedningen få fram en ersättare inom kort. Dock kommer han att fortsätta som adjungerad styrelsemedlem och redaktör för Marathonlöparen, tills dess att den nye installerats. Bitr.info.sekr. Tore Andersson skriver en hel sida om föreläsaren Rune Larsson, som fängslade alla åhörarna med berättelser om sina ultralopp runt om i världen.

 

Från att tidigare improviserade utåtriktade verksamheten, har nu för första gången en man, förlåt kvinna, fått uppdraget som PR-ansvarig, nämligen Lena Sjöblom.

 

1991

Sällskapets årsmöten brukar inte ha högsta prioritet för medlemmarna, och det brukar närvara ett trettiotal, så också denna gång i Stockholms Medborgarhus den 16 mars. En punkt på dagordningen kunde inte behandlas, ty valberedningen hade undanbett sig omval utan att lämna något förslag till efterträdare och utan att styrelsen hade haft tid att förbereda ärendet. Det beslöts därför att ärendet skulle överlämnas till styrelsen att tillsammans med revisorerna utse en grupp som skall fungera som valberedningskommitté inför nästa års årsmöte. Alla förslag beaktas med vördnad. Verksamhetsberättelse och bokslut godkändes. Medlemsavgiften för 1992 kommer att höjas till 150:

 

För andra året i rad inbjöds Rune Larsson, som kåserade om sina erfarenheter och upplevelser i kontakt med olika "experter". Han underströk vikten att vara på sin vakt och inte tappa sitt eget omdöme. Medlemsantalet har nu sjunkit till 2328, en minskning med 99 st. Fem arrangörer har blivit stödjande medlemmar i Sällskapet. Tidningen börjar alltmer finansieras genom annonser. Det redaktionella materialet har utökats med regelbundna inslag från kåsören Cecilia Petersson (tidigare Per Rydén), Erik Ståhl och Jan Lind. Sverige 90-Diplomet har ränt intresse liksom förstås reseverksamheten. Kontaktverksamheten utvecklas hela tiden.

 

Sällskapets fyrtionde verksamhetsår håller på att läggas till handlingarna. Året har kännetecknats av lugn och stabilitet och haft karaktären av rutinaktiviteter. En evigt återkommande fråga är hur sällskapet skall förnya sig i syfte att möta framtidens maratonlöpning. Under de avverkade 40 åren har Sällskapet haft en viktig plats inom svensk långdistanslöpning i allmänhet och maratonlöpning i synnerhet. Må så förbli.

 

1992  

Den här gången var det inget vanligt årsmöte i Östhammar den 14 mars. Nej, minsann; nu skulle även sällskapets 40 år minnas, skrivas, firas och Svenska Friidrottsförbundet uppmärksammade också händelsen. Tony Bristow, Lage Carlson, Jan Lind och Owe Westin erhöll SFIF:s förtjänstmärke, som ett tecken på de värdefulla insatser som dessa personer har gjort både inom och utanför Sällskapet till gagn för svensk långdistanslöpning.

 

När mötesordförande Örjan Wedin snabbt klarade av sin procedur kunde åhörarna lyssna på Tony Bristows berättelse om de gångna 40 verksamhetsåren. Föredraget illustrerades med en del material som Tony samlat på sig under de senaste 20 åren sedan han valdes in i styrelsen. De senaste två åren har Tony varit adjungerad till styrelsen i egenskap av redaktör för Marathonlöparen men invaldes nu som suppleant i stället för Göran Andersson, som dock adjungerades i egenskap av resultatredaktör så fort styrelsen hade hunnit träffas och konstituera sig.

 

På varje årsmöte har det delats ut diverse priser/utmärkelser som diplom, standar, statyett m m så även denna gång när följande maratonvänner erhöll Sällskapets Förtjänstdiplom: Nils Lodin för hans insatser med tidningen SPRINGTIME, Peter Fredriksson för hans arbete inom SRRC Owe Westin, Tore Andersson, och Göran Gustavsson för deras arbete inom styrelsen, Peter Jansson och Jan-Joel Blomqvist i Östhammar, samt till Alvar Asplung och Johan Henriksson för deras insatser som distriktsombud? Den 7:e glastrofén fick Ebbe Callheim. Slutligen överlämnade Anders Jansson Östhammar FI:s klubbstandar till sällskapet.

 

Förändringar kan kännas tunga, vemodiga och glädjande; tunga när Lage Carlson lämnade styrelsen och kassörsposten efter 14 år; vemodiga när man måste skiljas; glädjande när Sällskapet fick en fullgod ersättare och dessutom en kvinna, Sanne Hermelin, som blir kassör och styrelsemedlem. Hon är allmänt känd som försökskanin vad gäller sällskapets Löptest. Hon har varit med i juniorlandslaget i rodd, men nu är det maraton som gäller med ett "pers" på 3.24. Det var Lennart Granberg som värvade henne.

 

På grund av det minskande tävlingsdeltagandet och fokuseringen på ett enda lopp, Stockholm Marathon, så blir det många mindre maratonlopp som får svårt att överleva. Flera arrangörer varslar om nedläggning. Det är nu som Tony Bristow träder fram och vill att vi alla visar tacksamhet och uppmuntrar de; arrangörer som har det kämpigt med få startande.

 

Efter 22 år i sällskapets tjänst och 26 år i maratonlöpnings våld som aktiv löpare, ansåg sig Tony Bristow kunna lämna sitt uppdrag och gärning som redaktör för Marathonlöparen - när två nya redaktörer är funna och beredda att ansvara att tidningen Marathonlöparen även kommer ut från 1993. Efter 20 år som redaktör skriver Tony sin sista ledare i nummer 6/92, och tvivlar inte på att maratonlöpning har en framtid för alla kategorier människor över junioråldern. vi läsare tackar alla Tony för hans år i spalterna!

 

1993 

Det blev ett lyckat årsmöte 20 mars i Borås, och alla blev varmt mottagna av Äspereds IF i dess klubbstuga. Innan mötesförhandlingarna tog vid gjorde Tony Bristow en odyssé i Sällskapets historia och det uppskattades mycket av den lilla publiken.

 

Det beslöts om höjd medlemsavgift till 170 kr för 1994. Det blev tunga ommöbleringar i styrelsen när trotjänarna Tony Bristow och Sven-Erik Eriksson undanbad sig omval och avgick - vilket innebar ett antal nyval.

 

Lennart Granberg omvaldes till ordförande, till ordinarie ledamot för två år valdes Jan Lind, Bengt Lönnroth och Lena Skymne. Till suppleant för ett år valdes Göran Andersson och Birgitta Jarring. Efter 19 år som medlemssekreterare valdes Sven-Erik Eriksson till Hedersmedlem i sällskapet. Sven-Erik och Tony avtackades för sina uppoffrande insatser med blommor, diplom och en rungande applåd. Efter märkesutdelning och tårta berättade klubbens skidstjärna Joakim Svensson hur han nådde sin framskjutna placering i vasaloppet.

 

Varför inte uppmärksamma de distriktsombud som verkat som en länk mellan styrelsen och distriktens medlemmar under minst tio år:

 

Helge Mikaelsen

Bohuslän-Dal

Yngve Karlsson

Dalarna

Martin Andersson

Halland

Yngwe Sohl

Medelpad

Karl-Åke Nyman

Småland

 

Belöningen för allt slit blev sällskapets förtjänstdiplom. Endast Helge Mikaelson har avsagt sig sitt uppdrag av arbetstekniska skäl i sitt ordinarie jobb.

 

Erövrade Glastrofén för 100 maror gjorde Stig Hellström och Torsten Hammargren. Det var många fler som klarade Statyetten och Standaret och olika Prestationsutmärkelser; men vilka de var kan Ni fortsätta läsa i Marathonlöparen från 1992. Fram till antydda datum hänvisas till föreliggande skrift, med vad gäller Sverige 90-diplomet kommer de 50 första att publiceras i denna skrift med fortsättning nummer 38 Per-Olov Nordin, Söderhamns IF

 

Medlemsantal/distrikt

Distrikt

Antal

Distrikt

antal

Blekinge

50

Bohuslän-Dal

27

Dalarna

99

Gotland

13

Gästikland.

37

Göteborg

132

Halland

60

Hälsingland

35

Jämtland/Härjed.

33

Medelpad

27

Norrbotten

48

Närke

48.

Skåne

189

Småland

143

Stockholm

480

Södermanland

103

Uppland

97

Värmland

71

Västerbotten

80

Västergötland

142

Västmanland

54

Ångermanland

30

Östergötland

70

Övriga

0

Finland

7

Danmark

1

Norge

1

Utlandssvenskar

8

 S:a

  1 524

 

 

39

Bo-IngeÅkerlundh

 

40

Stig Hellström

Fredrikshofs If

41

Conny Andersson

Anderstorps OK

42

Ingemar Johannesson

Äspereds IF

43

Sigurd Rundal

Södra

44

Gunilla Franzén

IFK Strängnäs

45

Matts Leandersson

Lv6 IF

46

Bo-Göran Hahne

 

47

Tage Björkbacka

Västerås FI

48

Lars Åkerman

 

49

Sören Domert

 

50

Karl-Gustav Bergwall

Motala AIF

 

Glastrofé

8 Stig Hellström Fredriksjhof

9 Torsten Hammargren Frisksportarna

 

Som vanligt har styrelsen svarat för information vid Stockholm Marathon. Ett flertal styrelseledamöter har representerat vid självklara Vintermaran (Luleå), VSM i Söderhamn och inte lika självklara 100 km i Bälinge. Vår ordförande Granberg har alltid varit ressugen och titulerar sig även resesekreterare. Marrakech, Atén, New York, Prag och Berlin var objekten i år för Lennart Granberg och styrelsen.

 

Nu är det 8:e året i rad som medlemsantalet sjunkit, och det oroar förstås styrelsen, som har haft många, långa och heta diskussioner hur denna negativa trend skall brytas. Några radikala åtgärder står inte att uppbringa, men styrelsen har satsat på nya inslag av marknadsföring. Dock tror de att trenden kan vända redan nästa år. Verksamheten blir allt mer kostnadskrävande. Inköp av utmärkelser blir stora summor och porto kostnaderna stiger i höjden. Dock har det sparats in avsevärda belopp genom en förändring i samband med utgivningen av medlemstidningen, tack vare de, nya redaktörerna och adjungerade styrelseledamöterna Michael och Maria Notrica.

 

Michael och Maria anmälde sig frivilligt att ansvara för tidningen och båda är professionella journalister, väl förtrogna med moderna tekniker inom den grafiska branschen. Michael är amerikan och bott i Sverige i tio år och har en Stockholmsmara i benen. Maria däremot är en entusiastisk skidåkare, utan maratonmeriter, men kanske ... 

1994 

"Nu måste det tas krafttag mot det minskande medlemsantalet", säger en enig styrelse med emfas. Det är på marknadsföringssidan som det brustit, när så många långskubbare inte ens hört talats om Sällskapet. Intensiva kampanjer för att göra vår Förening känd har varit det övergripande under året.

 

Men det har också varit ett årsmöte efter Vällingbymaran den 26 mars, med hela 40 debattsugna individer. Det började med att Olle Wallin berättade om Löparrummet och några av de troféer som rummet härbärgerar. Därefter satte mötesordföranden Tony Bristow i gång mötet medan Anita Gustavsson antecknade. Det blev idel omval och sen var debatten igång om hur många lopp per år som far räknas för att få de olika utmärkelserna. De stackare som exempelvis bara har en mara kvar för att erhålla Standaret och inte kommer under fem timmar; skall de bli lottlösa? Styrelsen fick chansen att förklara sin flexibla syn på problemet. varje ansökan om utmärkelse behandlas individuellt på styrelsesammanträden och styrelsen ser mycket storsint på frågan om tidsgränser. Ingen har hittills nekats en utmärkelse på grund av en missad tidsgräns; denna inställning måste alla, berörda få vetskap om. ,

 

Hela sju motioner kom in och diskussionerna blev långa och heta, och det krävdes t o m votering. En motion bifölls skriven av Monica Simson. Den att det även borde finnas en statyett, föreställande en kvinnlig löpare. Vid utformningen av denna bör kvinnor vara med och besluta hur den skall se ut. Tre motioner avslogs och tre besvarade styrelsen.

 

K-G Nyström blev Sällskapets expert på de internationella maratonloppen och missionerade flitigt och byggde upp en egen organisation som blev en kamratförening för de som inte ville tävla, utan bara uppleva, må bra, umgås i största allmänhet med likasinnade.

 

Tack vare Michael och Maria har Sällskapet undvikit onödiga kostnader för tidningen, men på ',sensommaren bestämde detta äkta par att gå skilda vägar. Plötsligt stod sällskapet utan redaktör, och vad gör man då? Man slår alla sina kloka huvuden ihop och gör en kupp. Kontaktar arbetslöse Jan Lind, ger honom titeln tf. redaktör och lovar att snart hitta en redaktör. Vecka efter manad går och Janne har blivit varm i kläderna och hoppas att styrelsen inte hittar någon redaktör.

 

Efter 14 år som resultatredaktör, bestämde sig Göran Andersson för att sluta på höstkanten. Inte heller sådana brukar växa på träd. Jan Lind kände Ulf Mathiasson, som suttit i Fredrikshofs styrelse och pysslat med klubbens medlemsregister och klubbtidning, Kolstybben. I nr 6/94 debuterade Ulf som resultatredaktör, men är ingen gröngöling i Marathonlöparens spalter, då han redan i nummer 3/90 skrev en gedigen reseberättelse från Wien Frählings-Marathon 1990. Även Ulf är aktiv maratonlöpare och: hoppas vara närmare 3:30 än 4 timmar. Nu återstår det att se hur uthålliga dessa kompisar är på sina poster

Inom sällskapet.

 

Sällskapets hedersutmärkelse har tilldelats Gösta Andersson GF Idrott, Leif Pettersson Ryssbergets IK och hans klubb Ryssbergets IK.

 

1995 

Trollhättan, Trollhättan, Kållered, Vällingby, Skara, Skara Extra, Landskrona, Säter, Tvååker, Finspång, Trollhättan, Trollhättan, Stockholm, Bromölla, Skellefteå, Killingi, Kristianopel, Vindeln-Vännäsby, Löttorp, Öland, Säffle, Ullånger, Höga Kusten, Söderhamn, Borås (VSM), Örebro, Vänersborg, Umeå, Växjö, Göteborg.

 

Jan Lind skriver: ”Observera att samtliga maratonlopp är sanktionerade av resp. distriktsförbund, medan följande lopp även har fått Svenska Friidrottsförbundets sanktion: Vällingby, Landskrona, Säter, Stockholm, Bromölla, Skellefteå, Vindeln-Vännäsby (sista sträckan i Vindelälvsloppet), Öland, Säffle, Höga Kusten, Söderhamn, Borås, Örebro, Vänersborg, Växjö och Göteborg. Det är därför som endast dessa lopp finns med i Friidrottsboken. Det betyder inte att övriga lopp är "sämre" utan endast att arrangörerna av dessa "mindre" lopp inte har lust att betala sanktionsavgiften på 10% av startavgifterna< och det behöver de inte heller, så länge deltagarantalet ligger under 2000”.

 

Enda nya loppet för året är Kålleredsmaran (Solvikingarna), men tyvärr har loppen i Boden, Ljungdalen och Uppsala lagts ned, liksom 100-kilometersloppet i Bälinge.

 

Göran Andersson tackar för sig: Efter 14 år som resultatredaktör kan det vara dags för fräscha ben, pekfingrar och idéer! Och det vet jag finns inom sällskapet. Lycka till och vi ses när jag gör comeback som M55:a !

                                           

Inför rekordanslutningen 50 medlemmar den 18 mars i löparrummet på restaurang Jakthornet vid Östermalms IP, valdes på årsmötet en ny styrelse, enligt följande:

 

Styrelse

Ordinarie:

Susanne Hermelin

Nyval

 

 

Birger Fält

Nyval

 

 

Mikael Hill

Fyllnadsval 1år

 

 

Jan Lind

Omval

 

 

Ewert Skyinne

fyllnadsval år

 

 

Elisabeth Westerlund

Nyval

 

 

Göran Gustavsson

Kvarstår

 

Suppleanter:

Birgitta Jarring

Omval

 

 

Ulf Mathiasson

Nyval

Revisorer

Ordinarie:

Sven-Erik Humla

Omval

 

 

Sten Odenblad

Omval

 

Suppleant:

Jan Höijer

Omval

Valberedning

Sammankallande

Anita Gustafsson

Omval

 

 

Daniel van Berlekom

Nyval

 

 

Lennart Granberg

Nyval

 

En del kvinnor stiger snabbt i graderna och blir ordförande, ansvarig utgivare för Marathonlöparen; dessutom informationssekreterare. Till vardags är hon företagsansvarig på Nordbankens kontor i Vällingby, och är tydligen van och stimuleras av att ta ansvar. Den förste kvinnlige ordföranden avtackadede avgående styrelseledamöterna, Lennart Granberg, Bengt Lönnroth, Owe Westin och lena Skymne.

 

K-G Nyström skrev 9 st motioner och tangerade samma ämne och de besvarades vid årsmötet. Om nödvändigt stod vår ordförande och högläste ur stadgarna.

 

Några motioner föreslog att även löpare från andra länder ska, kunna. bli medlemmar i Sällskapet. Då det skulle kräva en stadgeändring enades mötet istället om att dessa kunde bli tidningsprenumerant. Lennart Carlander föreslog också en utmärkelse för 75 lopp ska delas ut. Sanne tyckte att det skulle bli för dyrt. Gunilla Franzén föreslog en mer frikostig tid för att få ett maraton godkänt. Hennes motion avslogs men hon lovade komma tillbaka nästa år med samma motion. Några motionärer ville ställa krav på att alla styrelseledamöter skulle springa maraton, men i år har ju styrelsen radikalt föryngrats ... Monika Simson motionerade om att våra kontaktombud ska vara mera aktiva (krav löpa maraton?).

 

10:e glastrofén till Göran Karlsson IK Tiwaz. Medlemsantalet har äntligen ökat med 55 under året till totalt 2063 st.

 

Även om statistikdelen i denna skrift komma att visa alla i styrelsen genom tiderna, kan det kanske vara intressant att veta nu vilka de andra medarbetarna är som drar sitt strå till stacken. Firmatecknare: Sanne Hermelin, för bank och postgiro Elisabeth Westerlund, samt i rutinmässiga administrativa ärenden Mikael Hill. Revisorer: Sven-Erik Humla och Sten Odenblad. Valberedning: Anita Gustafsson (sammankallande), Lennart Granberg och Daniel van Berlekom. Redaktionsråd: Jan Ternhag i början på året, Jan Lind och Ulf Mathiasson. Materialförvaltare: Britt Lönnroth. Den tålige bitr. informationssekreteraren Tore Andersson, som varit adjungerad till styrelsen. Styrelsen har slagit nytt rekord i antal protokollförda sammanträden: 10 stycken!

 

Värvningskampanjerna börjar ge resultat med ökat medlemsantal med flertal yngre förmågor samt fler elitlöpare. Dessutom flera nya styrelsemedlemmar med yngre fräschör. Hela styrelsen är, full av optimism och arbetsglädje.

 

1996  

Det går fort för somliga; redan andra året av Kållemaran kom styrelsen och hälsade på för ett nytt årsmöte som samlade 45 medlemmar. Mats Erixon var inbjuden föreläsare och berättade om sin löparkarriär och erfarenheter och svarade på frågor om träning.

 

Bengt Andersson valdes till mötesordförande och följde dagordningen som brukligt. Som vanligt innehöll några motioner synpunkter på tidsgränser för utmärkelser och antal maratonlopp som skall få tillgodoräknas per ar. Styrelsen tänker gör en enkät bland medlemmarna för att få en helhetsbild. Det blev idel omval av styrelsefunktionärer för nästa mandatperiod. Bengt Rehnvall och Lennart Granberg invaldes som Hedersmedlemmar i Sällskapet. Dessutom tilldelades Lennart Sällskapets Hedersutmärkelse. Även Erik Östbye uppvaktades, om det var för hans 75årsdag eller för något annat vet jag inte. Styrelsen tackar arrangören Solvikingarna, och att det var så många medlemmar som kunde komma.

 

Flera medlemmar är engagerade i Värvningskampanjen, som gett många nya medlemmar av vilka Sällskapet kan tacka Lennart Carlander för de flesta.

 

Får jag fresta alla dessa nya medlemmar med alla Sällskapets utmärkelser, nedan:

 

§     Prestationsnål tilldelas varje medlem som fullföljer ett maratonlopp under 3:30 och damer 3:55.

§      Prestationsmärken i Guld, Silver och Brons medlemmar som fullföljer ett maratonlopp under 2:20 (damer 2:45), 2:40 (damer 3:10) resp 3:00 (damer 3:30).

§     Diplom tilldelas medlem som fullföljt 5 maratonlopp.

§     Standar tilldelas medlem som fullföljt 25 maratonlopp.

§     Statyett tilldelas medlem som fullföljt 50 maratonlopp

§     Glastrofé tilldelas medlem som fullföljt 100 maratonlopp.

 

Ansökan om maratonutmärkelse för 5, 25, 50 resp 100 fullföljda maratonlopp sker på en speciell blankett som rekvireras från Sällskapets sekretariat:

 

Styrelsens sammansättning under 1996:

 

Ordförande:

Susanne Hermelin

Vällingby

V ordf/Utmärkelsesekr.:

Ewert Skymne

Sollentuna

Sekreterare:

Mikael Hill

Tumba

Kassör:

Elisabeth Westerlund

Vallentuna

Medlemssekr.:

Birgitta Jarring

Danderyd

Info,.sekr.:

Susanne Hermelin/ JanLind

 

Huvudkont.omb.:

Birger Fält

Norsborg

PR-ansvarig&resesekr:

Göran Gustavsson

Vällingby

Redaktör:

Jan Lind

Sollentuna

Resultatredaktör:

Ulf Mathiasson

Lidingö

Adjungerad

Tore Andersson,

 

 

 

 

Revisorer

Sven-Erik Humla

 

 

Jan Höijer

 

Valberedning

Anita Gustafsson, sammank.

 

 

Lennart Granberg

 

 

Bengt Lönnroth.

 

Materialförvaltare

Britt Lönnroth

 

 

Styrelsen har haft 10 protokollförda sammanträden.

 

Firmatecknare Susanne Hermelin, för bank och postgiro kassören Elisabeth Westerlund samt i rutinmässiga administrativa ärenden sekreteraren Mikael Hill.

 

Marathonlöparen: Har utkommit med 6 nummer under året med Jan Lind som redaktör, Ulf Mathiasson som resultatredaktör samt Birger Fält i redaktionsrådet.

Medlemmar: Vid årets slut var antalet medlemmar 2041 mot 2063 förra året.

 

Reseverksamhet: Sällskapet har arrangerat resor till Marrakech Marathon och 100-års jubilerande Athén Marathon.

 

Representation: Sällskapets styrelse har representerat (svarat för information) vid Stockhglm Marathon och Stockholmsloppets Expo. Även i Jakobsberg, Kållered, Vällingby, Skara, Göteborgsvarvet, Landskrona, Säter, VEM Malmö, Vindelälvsloppet, Öland, Säffle, Ullånger, Söderhamn, Örebro, Göteborg, Huddinge, Trollhättan(kanal).

 

1997 

Hela 60 deltagare hade hörsammat kallelsen till årsmötet den 21 mars på restaurang Jakthornet vid Stockholms Stadion. Kan det berott på gästföreläsaren Ulf Johansson ? Samtidigt som Ulf tog scenen i besittning avnjöts en kamratmåltid bestående av en pastarätt samt kaffe och kaka.

 

Under träningsrundan sprang Anders Szalkal in på mötet och lagerkransades av ordföranden Sanne med blommor och intervjuade honom. Uppskattat kan man tänka. Det nya priset "Årets uppstickare" förärades Jennie Akerberg och Martin Rappe - ett träningsbidrag på 2500 kr vardera.

 

Revisorerna var inte på plats men kunde meddela att de var nöjda med hur sällskapets räkenskaper förts. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året och mötet fastställde oförändrade medlemsavgifter för 1998, dvs 200 kr(för familjemedlem 100 kr samt stödjande utländsk medlem 275 kr).

 

Årsmötet beslutade även om följande stadgeändring: Paragraf 7, mom 1. Årsmötet skall hållas under mars eller april månad. Dessutom beslutades enligt styrelsens förslag att förlänga tidsgränsen för sällskapets utmärkelser till 5:30 (dock skall den maxtid som arrangören för resp tävling fastställt beaktas).

 

En av motionerna som vann gehör på mötet berörde Guld, Silver och Bronsnålen. Motionen går i korthet ut på att WAVA:s tabeller skall gälla för alla åldrar för erövrandet av dessa nålar. Motionär Konrad Hernelind. Nämnas kan att veterannålen utgår.

 

De avgående styrelseledamöterna Ewert Skymne, Göran Gustavsson samt Birgitta Jarring avtackades med blommor och förtjänstdiplom. Inte helt oväntat vann Lennart Carlander överlägset Värvningskampanjen och erhöll ett resestipendium på kr 2000 för heroiska insats.

 

I somras arrangerades en kontaktombudskonferens. Vid denna framkom flera nya idéer som styrelsen arbetar vidare med. Utvidgat sin hemsida har styrelsen också gjort samt dragit in lite mer pengar genom annonser i medlemstidningen. Trots den lyckade Värvningskampanjen har medlemsantalet minskat är f n strax under 2000.

 

Styrelsen föreslår att uppkommet överskott balanseras i ny råkning.

 

Slutord

 

Verksamhetsåret är lagt till handlingarna. Sällskapet har en stabil ekonomi, som beror på ökade annons- och ränteintäkter. Styrelsen är full av framtidsförhoppningar och hälsar alla nya medlemmar välkomna till vår Kamratförening.

 

1998 

Eftersom det uttryckts önskemål om att variera platserna för årsmötet och att det skall hållas i samband med ett maratonlopp, så blev det Säter 25 april på Hotell Myntmästaren inför 36 förväntansfulla medlemmar. Som tradition inbjöds en föreläsare; en sällskapsmedlem Bertil Järlåker som berättade och kåserade om sina upplevelser under sina många ultralopp runt om i världen. (Bertils föredrag publicerades i sin helhet i Marathonlöparen 3/98). Därefter vidtog årsmötesförhandlingarna. Eftersom Sanne i god tid undanbett sig omval fick valberedningen god tid på sig att hitta en ny ordförande, och det blev Micke Hill. Nyval av Anita Gustafsson, Per-Arne Allensten och Ove Engman godkändes av årsmötet.

 

11 st. motioner inkom varav 8 st. från K-G Nyström och 3 st. från Bosse Wallsten. Flera av motionerna var återkommande från förra året och hade redan tidigare besvarats av styrelsen. Utländska medlemmar kan ju bli stödjande medlemmar, erhåller tidningen, men har inte tillgång till utmärkelserna. Visserligen sant att under Göran Anderssons tid i styrelsen, svensk bosatt på Åland, tilläts ålänningarna medlemskap utan förbehåll, beroende på att dessa kände mera samhörighet med Finland. För ev. nytillkomna åländska medlemmar gäller dock numera samma regler som för övriga utlänningar! Dock är utländska medborgare bosatta i sverige givetvis välkomna som fullvärdiga medlemmar. Utifrån Wallstens motioner uppdrog årsmötet till styrelsen att se över nuvarande upphandlingsförfaranden vad gäller tidningen Marathonlöparen, researrangemang och inköp av "löparprylar". Naturligtvis avtackades Sanne Hermelin hjärtligt för sina keki år i styrelsen varav tre som ordförande och kassör och samtidigt några år som infosekreterare och kvinnliga ansiktet utåt. Som brukligt avslutades det hela med prisutdelning och de lyckliga blev Jonny Larsson (1997 års "uppstickare"), Evert Jonsson, Gösta Ekström, Sanne Hermelin och Monika Simson, som alla erhöll Förtjänstdiplom.

 

Man kan tacka på många olika sätt och Ewert Skymne gör det i form av ett brev till sällskapet och det lyder:

 

Med dessa rader vill jag tacka för mina år i Marathonsällskapets styrelse. Som vice ordförande, som ansvarig för reklammaterial och för Sällskapets utmärkelser; inköp av statyetter och standar; utformning av Sverige 90-diplomet; registrering av alla utmärkelser, textning av diplomen och utskick till medlemmarna. Det har varit en trevlig tid, inte minst att få lära känna svensk maratonlöpning genom alla de utmärkelser jag tagit del av under dessa år. Det har väl också varit ganska jobbigt ibland när uppgifterna hopat sig på skrivbordet eller enskilda medlemmar ifrågasatt mitt sätt att sköta mina uppdrag. Samarbetet inom styrelsen -har jag bara positiva erfarenheter av. Avslutar nu mina år i Sällskapets styrelse - det senaste året som adjungerad - med en förhoppning om att den som övertar mina uppgifter har gott om tid, har ordningssinne, tycker om maratonlöpare och förstår vilken skattkammare vi har i den här dokumentationen av svensk maratonlöpning.

 

Tore Andersson är en annan gammal kämpe som frånsagt sig sina uppdrag, dvs som biträdande informationssekreterare, varit adjungerad till styrelsen och charmör och glädjespridare vid styrelsemöten och andra sammankomster. Tore har under de senaste tio åren' sänt ut omkring 5000 försändelser med välkomstbrev, tidningar och annat material till våra nya medlemmar! Han har även ansvarat för manus till nytryck av stadgar och välkomstbrev. Det är också ofta Tore, som har tagit emot och besvarat telefonförfrågningar från medlemmarna. Han har också oförtröttligt ställt upp och jobbat vid Sällskapets montrar i samband med Mässan före Stockholm Marathon. Oftast hela dagarna, flera dagar i sträck. Han har även hjälpt till som bitr. reseledare ... Inte lätt att hitta en ersättare för Tore, men Lennart Carlander har anmält sig, och vid årsskiftet kan konstateras att han lyckats mer än väl.

 

Men vem är då vår nye ordförande? Micke Hill har varit elitlöpare på långdistans och sprang redan som 19-åring maraton på under 2:40. Har även varit en duktig orienteringslöpare. Är professionell mättekniker och som sådan blev betrodd att kontrollmäta Stockholm Marathon.

 

Micke blev också ledare och ordförande i sin klubb Flemingsbergs SK, därefter blev han värvad till Sällskapet som sekreterare och Pr-ansvarig och resesekreterare. Hans karriär kan jämföras med ett rakt streck uppåt - och är endast 36 år. Förhoppningen är att maratonintresset skall öka; dessutom är han intresserad av svensk maratonhistoria och ser framemot nästa års jubileumslopp.

 

1999 

Ett trettiotal medlemmar hade samlats i Folkets hus, Stockholm, 26 mars för årsmötet. Inbjuden föreläsare var Tony Bristow, som varit sekreterare, redaktör, generalsekreterare; den samlande kraften i sällskapet under flera år, som denna gång gjorde tillbakablickar på medlemsutvecklingen och hade också synpunkter på våra utmärkelser och redogjorde för medlemstidningens utveckling. Tony valdes som mötesordförande och Ove Engman till sekreterare.

 

De som är intresserade av att läsa om årsmötet kan göra det i nummer 2/99 av Marathonlöparenl

 

Ordförande Micke Hill valdes på ett år, ledamöterna Elisabet Westerlund, Birger Fält och Jan Lind blev också omvalda men på 2 år. Suppleanterna Per-Arne Allensten och Ove Engman omvaldes på ett år. Till ny valberedning valdes Robert Alnebringt, Anders Jansson och Monika Simson med Robert som sammankallande.

 

Avslutningsvis framförde revisor Jan Lindblom önskemål om stipendier för elitlöparna, men då var tiden så knapp att det inte hans med någon diskussion. Men mötesordföranden hann däremot säga åt dem som skulle springa Vällingbymaran dagen efter, LYCKA TILL !

 

Styrelsens övergripande uppgift därefter skulle bli 100-årsjubileumsloppet i november för att celebrera det första svenska maratonloppet på hösten 1899 i Södertälje. Då måste jubileumsloppet gå där också, och så fick det bli. Den stora händelsen ägde rum 6 november (37:e Vintermaran) och segrade gjorde Enhörnas Anders Edgren på 2.32.21 och i damklassen Anneli Södergårds, Hultsfreds SK, på 3.02.50. Totalt fullföljde 255 män och 34 kvinnor. Flemingsbergs SK arrangerade och fick många lovord både muntligen och skriftligen. Därmed kan styrelsen vara nöjda med att man gjorde något för att minnas de svenska maratonpionjärerna, och förhoppningsvis kan medlemmarna bli mer intresserade av den svenska maratonhistorien.

 

Det har också hunnits med att representera vid olika maratonlopp: Jakobsberg, Vällingby, Utby, Stockholm Maraton., Östergarn, Vindeln, Öland, Höga Kusten, Landskrona, Knutby, Göteborg, Umeå, Växjö, Södertälje och de andra loppen med mycket folk i: Stockholmsloppet och Lidingöloppet. Sällskapet har också arrangerat resor till Åbo och Berlin Maraton.

 

Med hjälp av distriktsombuden har huvudkontaktombudet Birger Fält bedrivit ett aktivt arbete för att om möjligt nå ut med information om sällskapets verksamhet till alla maratondebutanter.

 

Innan vi stänger butiken för det här århundradet och millenniet kan det konstateras, trots alla värvningskampanjer och utåtriktad verksamhet, att medlemsantalet fortsätter att sjunka med 134 medlemmar under året och sällskapet har nu totalt 1790 st. medlemmar

 

2000 

I anslutning till den andra upplagan av Heleneholms Marathon hölls årsmötet den 8 april. Arrangörsföreningens egen Tommy Persson var gästföreläsare och berättade om sin löparkarriär och svarade på frågor.

 

Mikael Hill öppnade mötet och Kenneth Gunnarsson valdes till mötesordförande och Ulf Agrell till sekreterare. Som vanligt godkändes verksamhetsberättelsen, revisorernas berättelse lästes upp och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. De som vill fördjupa sig i alla motioner hänvisas till Marathonlöparen nr l.och 2/01.

 

Ordförande Micke Hill omvaldes på ett år, ledamöterna Rebecka Gräsman, Anita Gustafsson och Ulf Mathiasson omvaldes på två ar. Suppleanterna Per-Arne Allensten och Ove Engman omvaldes på ett år. Revisorerna Jan Höijer och Jan Lindblom samt revisorssuppleanten Tore Billman omvaldes på ett år. Den tidigare valberedningen, Robert Alnebring, Anders Jansson och Monika Simson fick nytt förtroende.

 

Eftersom den nya styrelsen har visioner för det nya millenniumskiftet presenteras en verksamhetsplan för det kommande året:

 

 

Verksamheten följer ungefär samma mönster som tidigare år med hårt arbete av styrelsen med Värvningskampanjer och fokusering pa maratondebutanterna samt information i samband med de stora loppen. Det hjälpte dock föga, fortsatt medlemsras 94 under året, och totalt 1696 vid årets slut.

 

Under året har en del personer haft kritiska synpunkter på att styrelsen arbetar med fel saker, medan de flesta medlemmar uppskattar att det finns folk som vill engagera sig i styrelsen och ta ansvar.

 

2001 

När sällskapet går in på sitt 50:e (!) verksamhetsår blir Skara årsmötesort den 21 april. Efter Skara Marathon med Istrums SK som arrangör med Freddie Wendin och Pentti Hulkkonen i spetsen, tog årsmötesförhandlingarna vid. Att mötet skulle bli så dramatiskt och eldfängt hade ingen väntat sig i en kamratförening, där man förväntar sig att alla medlemmar är på samma våglängd och försöker lösa de olika problemen och åsikterna i positiv anda.

 

Peter Fredriksson inkom med åtta motioner (se Marathonlöparen) som styrelsen i vanlig ordning noggrant behandlat och besvarat i samband med ett styrelsemöte, där samtliga styrelsemedlemmar var närvarande. En del av dessa motioner ansågs intressanta, medan andra avslogs pga sällskapet inte är något affärsdrivande företag med vinstmaximering som högsta norm, utan en ideell kamratförening där styrelsen jobbar på sin knappa fritid med sin hobby. Motionären som infann sig på årsmötet för att försvara sina motioner, gick direkt till hårt angrepp mot praktiskt taget varje punkt i framlagda verksamhetsberättelsen och verksamhetsplanen för kommande året. Han menade att styrelsen inte hade mandat för varken det ena eller andra, och att den visserligen hade lagt ned ett visst arbete, men att de sysslade med fel saker och att medlemstidningen kostade alldeles för mycket.

 

Han riktade också skarp kritik mot revisorerna, som. inte påpekat detta och som givit styrelsen ansvarsfrihet utan att tillräckligt granska den och händelser. Vidare yrkade han på att åtminstone en av revisorerna skulle vara en godkänd revisor, trots att detta skulle bli synnerligen dyrt för Sällskapet. Det är första gången i Sällskapets historia som någon medlem inte vill bevilja styrelsen ansvarsfrihet ...

 

Efter detta påhopp fann den tilltänkte nye ordföranden Per-Arne Allensten för gott att tacka nej till uppdraget och till styrelsearbete i sällskapet överhuvudtaget och han följdes i tur och ordning av Ove Enginan, Elisabeth Westerlund, Anita Gustafsson, och adjungerande Lennart Carlander. Micke Hill och Birger Fält hade redan tidigareaviserat att de skulle lämna styrelsen pga ökade arbetsbördor privat. Kvar i styrelsen blev trotjänarna Jan Lind, Ulf Mathiasson, Rebecka Gräsman. Valberedningens ordförande Robert Alnebring tackade ’ja’ och nye Annelie Buller (som pga terräng-DM inte närvarade). Kvar är också materialförvaltaren Jan Paraniak som kommer att adjungeras till styrelsen inom kort. Även en decimerad styrelse är unik i sällskapets historia, och det innebär att denna lilla tappra skara tvingas jobba ännu hårdare för att försöka leva upp till medlemmarnas önskemål om ditt och datt.

 

Fotnot: I Marathonlöparen nr 2/01 sid4 kan vi läsa det. 'ÖPPNAI,BREV” till Sällskapets medlemmar skrivit av Jan och Barbro Paraniak och Henrik Hallkvist med elva namnunderskrifter efter Sätermaran. S.S protokollet med 17 § som förts vid årsmötet. Protokollförare: Kurt Andersson

 

En kort tid därefter eller för att vara exakt 30 april fyllde Konrad Hernelind 75 år. De flesta känner honom och vet vad han uträttat för sällskapet och svensk maratonlöpning. Utöver den framgångsrika veterankarriär med flera veteran VM-Guld och medaljer av olika slag har han även ställt upp som ledare för elitseniorer vid bl a NM, varit (är!) tävlingsledare och startade Vällingbymaran 1972 och författat en veteranskrift i slutet av 70-talet och pysslat med WAVAS:s åldersfaktorer och sammanställt statistik över 1900-talets svenska veteraner. Och mycket annat har denna kraftnatur åstadkommit.

 

Med denna kraftfysik och supertider långt upp i åldrarna av nästan Östbye-klass, måste han väl ändå vara fd seniorelitlöpare, men ingalunda; inte därför att han saknade talang - när han växte upp i Bollebygd och var väldigt aktiv och startade idrottsföreningar och ... I lumpen stannade klockan på drygt fyra minuter på 1500 m, men utbildning och familj lockade mer. Dessutom var han egen företagare och tiden räckte bara till litet motion under de bästa löparåren. Men i 40 års åldern i slutet av 60-talet då han började höra talas om internationella veterantävlingar blev det fart på "dököttet" och vilken fart sen! Det tog många, många år innan Konrad missade en veteran-mästerskapstävling, och i 70 årsåldern fick även han känna av löparslitaget i form av meniskoperation av knä.

 

Åtminstone ett konkret minne av Konrads tåga och förmåga kan förmedlas till läsarna, när han i Vällingbymaran 1974 var tävlingsledare/arrangör och som sådan mycket jobb veckan och dagarna före och inte nog med det; även före loppet var han igång med att organisera prisbordet och en del annat jobb timmen och minuterna före startskottet. Döm om min förvåning när jag fick se Konrad först starta 52-mannafältet, och direkt efter även starta i tävlingen och sätta personbästa med 2.34.03 - som 48-åring! Totalfemma i hela tävlingen. Därefter gjorde han aldrig bättre tid.

 

Medan styrelsen och valberedningen funderade, diskuterade och hade det jobbigt i största allmänhet avverkades maratonloppen i Arvika Bovallstrand, Stockholm, Arvidsjaur, Örebro, Kristianopel, Killingi, Bromölla, Östergarn, Vindeln, Kalmar, Öland, Säffle/ Nordingrå och Söderhamn. Vet Ni vad som hände dagen efter?

 

Jo, ännu en gammal eldsjäl 75 år, nämligen Olle Wallin den 20 augusti. Första gången jag såg denne kämpe i verkligheten var i omklädningsrummet i Täby (SM-maran 69) där Olle hade en diskussion med Peter Fredriksson om löpning; om Chris Wade var bättre än Nedo Farcic bl a. Så småningom såg jag Olle på alla tävlingar i Stockholm det året jag bodde där, när jag cyklade runt och tittade på olika lopp, och deltog ibland med min kroniska hälseneskada. Så småningom träffade jag honom och hån skickade emellanåt kort på mina födelsedagar och påminde mig att jag går upp en tävlingsklass.

 

Olle representera den klassiska svenska ledartraditionen typ Sigge Bergman (skidor), Arne "Varg-Far" Bergström (speedway), Erik "Lollo" Hammarlund (bordtennis) och Ture Petersson (cykel) och levde med och för sin sport utan tanke på pengar. De var alla en i idrottsgänget och kunde tala deras språk och även umgås med höga ledare. De kämpade för sina aktiva och de kom alltid i första hand.

 

Denne entusiast fick epitetet "Maraton-Olle" och har fortfarande vänner runt om i världen. Olle har många strängar på sin lyra: tävlingsarrangör, statistiker, massör, kassör, fixare i största allmänhet, föreningsmänniska, en samlande kraft med social kompetens och tycker om människor

 

Fredrikshof är hans klubb i själ och hjärta, men någon urstockholmare är han dock inte. Olle föddes 1926 på Västerviks BB och flyttade runt landet med sina föräldrar inom FA, och hamnade till slut i Örebro 1940. Där avslutade han sin skolgång på Örebro Praktiska Handelsskola och började arbeta. Först hos sin farbrors Glasmästeri, men sedan inom Konsum. På fritiden var det Scouterna och deras hus i Tomasboda Kilsbergen och Pilängen samt idrotten inom IF Start som slukade tiden. Olle var en lovande juniorlöpare med strax över 2 och 4 min. på medeldistans innan han skadade sig i knät.

 

Efter Militärtjänst vid,1:3 1947-48 gick flyttlasset till Stockholm och Konsum, och första butiken var Tomteborg. Därefter på Igeldammsgatan, Sveavägen innan Lennart Nyman (legendarisk Hammarbyledare) utnämnde Olle till Avd.chef för Köttavdelningen på Odengatan. (fick visst 50 kr mer i månaden för den titeln, i stället för styckmästare). Blev Butikschef 1955 på Blekingegatan, Långholmsgatan, Hötorgshallen, Hantverkargatan, Torsgatan och Fleminggatan t o m 1986. Blev tjänsteman på HK 1987 och slutade 1988; det blev alltså 44 år inom Kooperationen. Även inom Koop. hade Olle fritidsuppdrag: ordf. i avd. Fritiden och med i styrelsen KPAs Fritidsborg. Kursledare vid en mängd kurser samt reseledare vid Fjällresor till Skarvruet och Jorm- vattnet i 15 år ...

 

Vad gäller idrott så blev Olle invald i Fredrikshof:s styrelse som kassör 1960; har haft många hedersuppdrag inom FIF t ex ansvar för Billeasing under 2 perioder samt ansvar vid olika tävlingar bl a Stadsloppet, där han haft uppgifter innan han blev hofvare tack vare Lennart Håkanssons fru. Var initiativtagare till "lilla Maran" (första halvmaran 1963) 1 # Vinterpokalen om Erik Lundwalls "Stånka" 1961-85 (då Micke Hill erövrade den för alltid). Var initiativtagare till första Vintermaran som började som KM för Fredrikshof som först hade rekorddeltagande över 100 och 200 innan Stockholm Marathon. FIF-milen på olika distanser samt Stockholm-Open nu Eldprovet, som arrangeras i samband med US Masters Europaresa 1972.

 

Har även varit statistiker i hofvet och suttit med i diverse kommittéer och varit allt i allo s a s. En föreningsmänniska ut i tåspetsarna alltså.

 

Hur kom han med i sällskapet då? Eftersom Per-Inge Johansson var lärare på KF:s Vår Gård, var det inte svårt att få kontakt med Olle och övertyga honom om att Svenska Marathonsällskapet hade en framtid och stod inför en sjudande utveckling de närmaste åren. De fann varandra direkt och Olle blev medlem i Sällskapet 1961. Det var då som hans långdistans- och maratonintresse vaknade. Men denne "födde ledare" hade många järn i elden, men tvingades lämna styrelsen i Fredrikshof 1967 (men har sedermera varit med i otaliga utskott/kommi,ttéer) när Internationella Veteran förbundet WIGAL startade med första Veteran-VM i Holland 1968. Var också engagerad inom Stockholms Friidrottsförbunds TTK-utskott och kom i kontakt med många olika långloppsarrangörer. Gjorde sig omöjlig hos SFIF genom.sina skrivelser till olika tävlingsarrangörer runt om i Europa, men fick på så sätt vänner för livet.

 

När Per-Inge kände att han behövde trappa ner och att han funnit sin arvtagare fick Olle uppgiften att starta en tidning, som fick namnet Marathonlöparen. Sällskapet hade tillgång till SFIF:s dubliceringsapparat på Humlegårdsgatan, där han hade många trevliga stunder med MP:aren och regelexperten Bertil Larsson. Våren 1968 kom första skapelsen, en sexsidig stencilskrift med ledarsida, tävlingsprogram, Nyheter, årsmöte, bestämmelser angående märken och diplom, kostråd inför maratonlopp och Genom TidenaStatistik -som blev väl mottaget av medlemmarna som inte så bortskämda på den tiden. Då fanns det inte så många maratonlopp, men 911e uppmuntrade de olika distrikten att hålla DM. Därefter har-han medverkat till maratonlöpningens och sällskapets utveckling och till alla dess nyanser till dags dato.

 

- Jag kom i kontakt med dåtidens stjärnor: Bikila vid Enschede 72 då han satt i rullstol, blinde amerikanen Norman Bright, befälhavare vid Pearl Harburg som jag träffade i Japan 82, Ron Hill i Maxwell Marathon där han hävdade att han aldrig tränade mer än en timme åt gången, Zatopek i hans hem 70, då han var fockad som militär och regimen tagit bort huvudet på hans staty i Kosice. Denise Wolde (bror till Mamo) i Kosice 69, bl a politisk fånge, minns Olle.

 

Olle har rest mycket och sett många maratonlopp och Anders Olsson skrev i Jogging: "Olle är världens mesta maratonåskådare med över 50 internationella lopp och 200 svenska d:o.

 

- Mitt utlandsresande med maratonlöpare började med en resa till Moskva med den Norske Marathonklubb och deras 30 km lopp och har sedan fortsatt. Min "älsklingstävling" är Kosice där jag 1971 fick "Stadens medalj". Den märkligaste tävlingen är Schwartzwald Marathon (då Europas största med över tusen startande), och jag glömmer aldrig när jag vaknade tävlingsdagen och såg alla nummerlappar på brösten, käppar, kängor och ryggsäck - och snabbt en koll på PM:et - maxtid 24 timmar! "De" övernattade under loppet ... Här fick jag en trogen supporter i Tävlingsledare Roland Mall ända till hans död 1998. Rolands änka Charlotte, har jag kontakt med än i dag, säger Olle.

 

Olle har upplevt mycket och var den drivande kraften för att introducera och etablera veteranidrotten i Sverige och utomlands, i början av 60-talet. Som antytts satt han med i TTK inom Stockholms Friidrottsförbund, sedan med i Sällskapets styrelse som då organiserade veteranidrotten, som övertogs av Svenska Frisksportförbundet innan första utskottet inom SFIF bildades på 70-talet med Alan Scott/ Hernelind/ Mauritz Eriksson som pionjärer.

 

- Min internationella start blev 1967 då jag som svensk representant blev kallad till Köln där WIGAL (Världsförbund för äldre långdistanslöpare) skulle bildas. Det fanns redan nationella Veteranorganis i "Masters"j i Tyskland och England., varav det första 1962, berättar Olle.

 

Vi vet att första VVM hölls i Baarn, Holland 1968, och därefter har utvecklingen tagit stora steg framåt och blivit populära och lika självklara som junior- och seniortävlingar.

 

- Jag tog chansen och risken, utan förankring, att arrangera VVM på maraton i Skövde 1970. Det var ett stort vågspel. Men fick dock ganska snart genom Erik Östbyes försorg kontakt med "Uno X" Arne Sandberg som sa: "Får vi den tävlingen, så garanterar jag det ekonomiska, så gör vi det till ett invigningsarrangemang av Billingehus som jag skall bygga". Han ställde upp med allting fritt för deltagarna på detta stiliga komplex, och allt blev en stor succé och kallat "Världens första Cross country maraton", eftersom man varvade i elljusslingan, informerar Olle hänfört.

 

Året efter i Karlory Vary i Tjeckoslovakien dit svenskar reste med tre fullastade bussar, blev det ideliga problem på östsidan. Krångel med visum, maten, långa väntetider, otroliga kontroller med ytterligare förseningar och Gud vet vad. Förklaringen kom med att ett Svenskt Privatflygplan varit nere och smugglat ut en flicka som senare blev "Miss World" - Tullen tog alltså en chans att hämnas ...

 

I samband med US Masters europaresa 1972, London- Helsingfors- Stockholm- Oslo- Göteborg-Köpenhamn- Köln - arrangerades Eldprovet och Olle hade fått uppgiften av "Fadern till Veteranidrott" David Pain från San Diego, USA att organisera tävlingar på Stockholms Stadion. Men det blev tidigt problem då flera aktiva var proffs, bl a Ten Baker som efter friidrottskarriären blev fotbollsproffs. "De får inte tävla på Stadion", blev svaret från SFIF.

 

- Kekkonen hade löst problemet i Helsingfors, men hur skulle jag göra? Jag tog snabbt kontakt med Stockholms Korpen och Sundelius och Dackebro sa:"det fixar vi" och del gjorde de. Mycket var ju förberett bl a Plaketter och fin kontakt med Stockholm Stad, som ställde upp med "Mälardrottningen" vid mottagningen vid Silja terminalen. Fria bussar och inte minst mottagning i stadshuset, mycket populärt. Tävlingarna på Stadion gick fint och terrängen i Liljansskogen med marschaller blev stor succé. Truppen bestod av 180 deltagare från USA, Canada och några från Australien och Nya Zeeland, upplyser Olle inte utan stolthet.

 

Truppen reste vidare till Oslo med tåg och orienteringstävlingar, därefter till Göteborg. Men då hade nyligen "Mǜnchen-massakern" ägt rum. Frågan var om det kunde arrangeras något på Slottsskogsvallen ? Stadsfullmäktiges ordf. Bertil "Bölja" Hansson och Roland Jerneryd (="Mr.Ullevi") löste problemet och även den stan var välvilliga med bl a båtturer, och annat uppskattat ...

 

Olle har mycket att berätta om olika händelser ur sitt rika liv, och i Köln där en Interimstyrelse bildades inför första VVM på arena med hela OS-programmet i Toronto 1975, blev Pain vald till President. Han blev tyvärr bortgjord under tråkiga omständigheter på Konferensen form av en "Kupp"...

 

- Jag blev "döpt" till "Marathon Olle" redan 1969, och genom min knäskada blev jag intresserad av idrottsskador, rehabilitering och massage, vilket medförde att jag fick resa med till Mästerskap runt om i världen - med avslutning i Soul, Sydkorea 1988.

 

Olles insatser har uppmärksammats av WAVA (=H-märke), WIGAL (=H-medlem), NTO Japans V-org. med 1 Glasskåp, 2-3 Sakéskålar m m.

 

- I detta sammanhang frågade jag deras President Hideo Okada varför de hette "Nippon Turtle Ass", och fick svaret att de är Japans långsamma löpare, men det gällde nog inte Okada själv som slog världsrekord på 100m som 70-åring, säger Olle skrattande.

 

Vidare har Olle erhållit US-Masters Guldmedalj och i samband med deras Stockholmsbesök en Attacheväska, Korea Vimpel och en stor plakett "För lång och trogen tjänst". Av RRC England vimpel/plakett och slips. Från Tyskland, Belgien, Tjeckoslovakien, Skottand, Frankrike m fl Idrottsförbunds Standar ... SFIFs, Stockholms Friidrottsförbund, Stockholmsidrotten, Den Norske Marathonklubb, RF:s "Guld Diplom", Rikskorpens "Isberg", Stockholms korpens Diplom, Stockholms Marathonklubbs Statyett nr 4, Sällskapets Alla inkl Hedersmedlem Nr 6 liksom min klubbs Fredrikshofs. Alla + en mängd klubbar som uppmärksammat honom.

 

- Visst har allt varit roligt, trots alla problem som kunde uppstå som reseledare med kverulanter, tullpersonal. Ett av mina käraste minnen var besöket hos Gustav Kinn varje höst tillsammans med Oscar Björk och Erik From. Jag är tacksam mot min familj som gjort allt detta möjligt, slutar Olle.

 

Hela hösten och vintern har Olle haft stora problem och tvingats vara bunden i hemmet för att ta hand om sin fru, som har högt blodtryck och mycket dåliga blodvärden. Hon har legat inne på Södersjukhuset och väntar nu på återremiss i skrivande stund 15 mars-02. Efter denna levnadsbeskrivning, som också är en del av svensk maratonhistoria - har det efter Olles födelsedag arrangerats ytterligare maratonlopp i Strömsund, Landskrona, Knutby, Tibro, Vänersborg, Bovallstrand, Göteborg, Växjö och Kalhäll den 20 oktober och dags för det extra årsmötet. i Kalhälls Motionsgård, direkt efter maratonloppet. Mötet gick bra och styrelsen fick full besättning igen, vilket visar vilka dolda krafter och resurser som finns i Sällskapet. Nu har den nya styrelsen fått så mycket stöd och arbetsro så att de kan börja förberedelserna inför 50-årsjubileet i vår.

 

Men ännu är inte maratonsäsongen slut och samma dag som extra årsmötet gick Umemaran och 3 november står Kvarnsveden värd för Vintermaran, och si , sta december analys av säsongen och verksamheten och lära av det som varit mindre bra och glädjas åt det som varit lyckosamt.

 

Nästa år fortsätter styrelsen planera resor till Helsingfors, Budapest och andra städer; kom gärna med förslag! Under veckorna 12-15 kommer det att bli träningsläger på Mallorca med Nike, Runners World, Marathon.se, Ving och SPRINGTIMEresor. Något att se framemot i vintermörkret.

 

2002

Vid Svenska Friidrottsförbundets Förbundsmöte i Gävle i slutet av januari lär väl Olle Wallin äntligen tilldelas SFIF:s guldmedalj.

 

Sällskapet har f n kontaktombud i 18 olika friidirotts distrikt (av 23) inklusive en kommun, Örebro. Det saknas distriktsombud i Dalarna, Medelpad, Västergötland och Ångermanland. Målsättningen bör vara att fylla dessa luckor och att uppmuntra till minst ett maratonlopp i varje distrikt, och att dessa lopp skall gälla som DM. Dessutom är det viktigt att fortsätta uppmuntra alla maratonarrangörer och tävlingsledare att fortsätta arrangera seriösa maratonlopp på landsväg, som kan räknas i rekord och statistiksammanhang. Maratonlopp i terräng, skog och på annat mjukt underlag eller inomhus och andra, spektakulära maratonjippon skall inte sällskapet uppmuntra eller låta sig involveras i.

 

Men varför uppmuntra till sa många maratonlopp som möjligt i Sverige? Det är effektivaste sättet att popularisera grenen i hela landet och visa att det inte bara är Stockholm som existerar. Acceptera att Stockholm Marathon har monopol på SM och at det kommer över 10.000 startande. Det är också bra för maratonintresset, och vem vet hur många ungdomar som kan inspireras till att försöka vinna loppet så småningom. Minns tioårige Åke Eriksson som hänfördes av Frank Shorters OS-Guld 1972.

 

Men är det inte smartare att minska marorna till förmån för fler lopp på 25 och 30 km så vi får fram bättre maratonlöpare, tycks en del tro! Riktigt så enkelt är det inte; och inte heller hjälper det med flera väglopp på 5, 10 och 15 km eller att förändra tävlingsprogrammet. Inte heller hjälper det att byta styrelse i sällskapet eller locka med en massa pengar som endast räcker något år. Det beska receptet heter järnhård träning 20 mil varje vecka året om tills du fyller 40 år, om någon vill försöka bli en av världens bästa maratonlöparel. F n har vi knappast någon svensk löpare med denna inställning. Då är det mycket skönare att vara mängdlöpare, motionslöpare, upplevelselöpare och tävlingslöpare på lagom hobbynivå. Alla svenska maratonlistor och utlandslopp med svenskar i bekräftar mitt påstående! Men det är dock inget fel att vilja ha det behagligt i livet; vem vill inte ha det? Som tur är det valfritt att lägga sig på den nivå som passar en bäst och trivs med.

 

Inför jubileumsåret finns det mycket att tänka på och diskutera, och eftersom jag har senaste Marathonlöparen här så kommer den eviga frågan upp vad den bör innehålla och så vidare. Medlemstidningen är nu inne på sitt 35:e år och har utvecklats både innehålls- och designmässigt. Inte dåligt av en ideell förening, utan presstöd, att utge en sådan stilig rikstidning till alla medlemmar. Då är det inte ett dugg konstigt att publikationen slukar en hel del av budgeten. Det är dyrt att producera kvalitetstidningar och varje medlem förtjänar en sådan, om inte medlemsantalet skall sjunka ytterligare...

 

Något av sällskapets identitet är "Marathonlöparen", och da är det livsviktigt att leva upp till namnet också och endast dokumentera denna klassiska gren! Det har inte denna skrift riktigt lyckats med hittills, då man kunnat läsa om ultralopp. Och listror om korta väglopp och t o m Lidingölopp och multisportare. Låt i stället Runner:s World och K-G:s "Vi som springer" ta hand om dessa idrotter! Med andra ord är det att föredra t ex Rebeckas reseskildringar från olika maratonlopp i världen framför ultralopp och roddtävlingar eller vad det kan vara. Hellre mängdstatistik på marathon än det andra. Vad gäller svensk maratonlöpning så finns det oerhört mycket kvar att göra, och endast en liten del har publicerats i vår tidning hittills. De kommande åren kommer att ge bevis! T ex "Medaljörer och alla svenska deltagare i VM och OS", Distriktsspecialen över samtliga 23 friidrottsdistrikt, alla SM-maror och att nagelfara alla svenska maratonlopp samt fortsätta med "Vad innehöll Marathonlöparen ..." och mycket annat.

 

När detta skrivs är det bara några dagar kvar till 50-årsjubileet med årsmöte, fest och Vällingbymara. Styrelsen har varit i full verksamhet med förberedelser och organisation för att vi medlemmar skall få ett minne för livet ...

 

Åke Lutner